Kortpredikan 18 september 2019

1 Tim 3:14-16; Ps 111:1-6; Luk 7:31-35

"Den levande Gudens församling, sanningens pelare och grund­val.”

Trots alla Kyrkans mänskliga brister, idag och genom historien, är hon sanningens grundval och pelare. Hon har inte själv tagit eller själv till­skrivit sig denna auk­toritet. Hon lyser inte med eget ljus.

Hon har förvisso ofta missbrukat sin auktoritet, men det ändrar inte Her­rens plan, hur riskabel den än kan tyckas vara i våra ögon. Kyrkan har fått både auktoritet och ljus från den Herre som grundat henne. ”Hans härlighet av­speg­lar sig i kyr­kans ansikte.”

Endast hon lär och förkunnar pålit­ligt om den sanne Guden. Han som är sanningen har sagt till sina apostlar: ”Den som hör er, han hör mig”. Sanningen själv gör sin Kyrka till ”sanning­ens pelare och grund­­val”.

Jesus talar om "detta släktes människor". Han lik­nar dem vid bort­skämda barn, för vilka ingenting passar.

Ibland anser de kyrkan vara för ”sträng”, ibland för ”slapp”, ibland för ”auktoritär”, ibland för ”anpassad och eftergiven”. I båda fallen är det männi­skor­na själva som bedömer. Därför känner de inte igen nå­den och san­ningen, när den uppenbaras.

"Vishetens barn", däremot, inser intuitivt att Kyr­kan vittnar om san­­ning­en och därför måste tas emot med ”trons lydnad”. Därur växer frihet och frimodighet. Helgonen bekräftar det.

De är uppriktiga som barn. De ger ”Visheten” rätt. De känner igen "Vis­heten" i Kyrkans förkunnelse om Kristus.

Vi hör den i Timotheosbrevets höjdpunkt, en tidig hymn till Kristus:

”Han uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdigades som and­lig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten.”

Kyrkans barn känner igen sanningen och smakar hans godhet i den heli­ga euka­ris­tin.

"Den levande Gudens församling, sanning­ens pelare och grund­val.” 

                                                                                      pater Ingmar Svanteson