Kortpredikan 18 juli 2020

Mik 2: 1-5; Ps 10: 1-4, 7-8, 14; Matt 12: 14-21

Profeten Mika var ungefär samtida med profeten Jesaja under slutet av 700-talet f.Kr. då Israel var hotat av assyrierna.

I hotade lägen väcks ibland det goda hos människan. Men hot, också en pandemi, kan även locka fram det sämsta hos människan. Mika sä­ger: ”Ve dessa som tänker ut vad fördärvligt är och bereder vad ont är på sina vilo­lä­ger!”

Gränsen mellan rätt och fel upplöses. Ordet om ”mät­­snöret” blir tydli­ga­re i Bibel 2000: ”Ni skall inte ha någon som mö­ter upp jordlotter åt er”. Det gemensamma livet behöver rättvisa grän­ser för att inte övergå i ka­otisk gränslös­het.

Profeten säger bistert att Gud i sådana tider ”tänker ut vad ont är”. Lag­löshet drar över sig Guds rättvisa dom. ”Det blir en ond tid”.

Evangeliets slutliga svar är inte, som många tänker sig, att det hela löser sig om vi bara praktiserar rättvisa och med­mänsk­lighet.

Reaktionen på Jesus blir inte som ”optimisterna” tänker sig. Fariséerna tänker ut och överlägger hur de skall röja honom ur vägen. Men Jesus drar sig un­dan. Hans stund är ännu inte kommen.

Evangelisten Matteus citerar ur profeten Jesajas sång om Herrens tjä­na­re. Denne skall ”förkunna rätten bland fol­ken och föra den till seger”. Men inte genom att efterföljarna ständigt blir allt flera. Hans röst skall inte höras ”på gator­na”. Ändå, och där skymtar evangeliet, skall han ”ge folken hopp”.

Gud har låtit sin ande komma över honom. Gud älskar sin tjänare och har sin glädje i honom. Vi känner igen det i evangeliets ord om Jesus som ”Guds älskade Son”.

Kyrkan smörjer den döpte med Kristi Ande och bekräftar det i varje eu­karisti när han ger sig själv för att bekräfta att han älskar sina lärjungar och har sin glädje i dem.

Hur ger kyrkan och de troende världen hopp? Låt oss inte vara för snab­ba med svaret. Det är inte bara att kavla upp ärmarna.

Profeten sade: ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den ryk­ande veken, utan han skall en dag föra rätten till seger.”

Först den som förlorat allt mänskligt hopp kan sträcka sig mot det verkliga hoppet. ”Vi hoppas där allt hopp är ute.”   

Det är det hoppet vi firar i varje eukaristi. För att det skall bli vårt hjärtas hopp.

Profeten sade: ”Hans namn skall ge folken hopp”. Aposteln säger: ”Kristus Jesus, vårt hopp”.

                                                                                                                               pater Ingmar Svanteson