Kortpredikan 18 januari 2020, S:t Eriks Domkyrkans invigning
Heb 12: 18-19, 22-24; Ps 84; Joh 4: 19-24
Vi firar vår domkyrkas invigning. Den symboliserar stiftets enhet omkring sin biskop. ”Där biskopen är, där är Kyrkan". (Ignatios av Antiokia)
Samtidigt inleds böneveckan för de kristnas enhet. Att då hänvisa till de katolska tecknen på enhet kan låta förmätet. Men det är vårt ödmjuka och frimodiga vittnesbörd.
Utmaningen har vi redan firat i människoblivandet. Gud bor i Marias barn.
Både gåvan och anstöten fortsätter i kyrkan. Gud bor i Kyrkan.
Det är inte människor som bygger kyrkan, utan Gud som genom sin Ande drar människor in i det större, in i och fram mot ”den levande Gudens stad”.
Men Anden blåser vart den vill. Ekumenikens framväxt,
”längtan efter att återfinna enheten bland de kristna är en Kristi gåva och inspirerad av den helige Ande”.
Inte som något människor åstadkommer. Ekumenikens grund och drivkraft är ”hjärtats omvändelse”, eftersom det är ”bristande trohet mot Kristi gåva som förorsakar splittringen”.
”Därför sätter vi vårt hopp till Kristi bön för kyrkan, till Faderns kärlek till alla människor och till den helige Andes kraft.”
I varje eukaristi ber vi om den enhet som bara Herren kan åstadkomma.
pater Ingmar Svanteson