Kortpredikan 17 november 2021, S. Elisabeth av Ungern, ordenskvinna (d.1231)

2 Mack 7:1, 20-31; Ps 17: 1, 5-6, 8, 15; Luk 19: 11-28

Den heliga Elisabeth dog vid 24 års ålder. Hennes älskade make hade dött fem år tidigare. Hon dog av utmattning i tjänsten för de sjuka och fattiga.

Den heliga Elisabeth visste var hon hämtade kraften. När hon kom från bö­nen berättas det att ”hennes ansikte lyste med ett märkligt sken och från hen­nes ögon strålade det som solstrå­lar”.

Den heliga Elisabeth sa: ”Vi måste ge det som vi har, glatt och gärna”.

Modern till de sju söner, som gav sina liv i trohet mot lagens bud, vitt­nar om samma ljus. Hon stö­der sina barn när de brutalt mör­das för sin tro.

När de misshandlas säger hon till dem: ”Jag vet inte hur ni blev till i min kropp. Det var inte jag som fogade sam­man de ämnen som var och en av er är upp­byggd av. Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och planerar alltings tillblivelse”.

När bara den yngste återstår, lockas han med rikedom och hö­ga äm­beten ”om han bara vill överge sina fäders sed”, men han får stöd av modern och av­visar fres­telsen.

Modern in­gju­ter mod i ho­nom och sä­ger: ”Lyft blicken och se ut över himmel och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapa­de detta ur in­tet”.

”Ur intet”, ex nihilo, är männi­skan skapad, utan egen medverkan. Men hon frälses inte utan att sam­verka med nåden. Ändå är det inte något omöjligt som krävs. Gud stöder och verkar också människans vilja.

Modern blir en bild för Kyrkan, som undervisar, vägleder och uppma­nar sina barn att modigt avlägga den goda bekännel­sen i ord och handling.

Jesu liknelse är svårare att förstå. Hur kan straffet bli så allvarligt för den tjä­nare som inte omsatte sitt pund i handling? 

Han resonerar och bedömer. Han distanser sig från sin upp­gift och från den Herre han skulle tjäna. Han styrs av rädsla, som i sin tur hål­ler fast vid en ka­rikerad bild av en grym och ”hård” Gud. Därmed får han ett alibi och bloc­kerar själv dörren till den nåd som Gud vill ge. 

Det gäller inte minst dem som har ansvaret att förvalta Guds ri­kes till­gångar, den sanna tron och Kyrkans heliga sakrament. 

Tjänaren och varje troende behöver både klarsyn och mod, både tillit och handlingskraft.

Modern Kyrkan ger oss det genom sin undervisning, samlad i den heliga eukaristin. Vi firar eukaristi för att vi behöver det.

                                                                                                                pater Ingmar Svanteson