Kortpredikan 17 februari 2022
Jak 2: 1-9; Ps 34: 2-7; Mark 8: 27-33
”Gör inte skillnad på människor”, säger aposteln Jakob – långt före moderna jämlikhetsideal.
Jakob förväntar sig att de kristna ser djupare än sekulära jämlikhetsideal, att de ser människan som hon är, skapad till Guds avbild, återlöst till hans likhet.
Vi vet det i princip, men behöver lära oss det i praktiken. Hur hanterar vi annars föraktet för andra, när det oönskat dyker upp i det egna hjärtat?
Petrus fick en bister undervisning när han försökte hindra Jesus från att gå lidandets och korsets väg. ”Håll dig på din plats, Satan.”
Petrus ställde sig framför Jesus, som hans vägvisare. Det hade Satan försökt tidigare. Därför tilltalas Petrus med Satans namn. Men Petri plats är bakom ryggen på Jesus, i hans efterföljd.
I hans efterföljd lärde Petrus känna, inte bara Jesu väg, och också sig själv.
Petrus fick lära känna sin egen svaghet – och Herrens barmhärtighet. Den som gjort den erfarenheten och förblir i den insikten kan inte längre på allvar göra skillnad på människor.
När vi återfaller i förakt för andra avslöjar vi att vi inte känner oss själva. Den som känner sig själv kan inte döma sin broder.
Han kan till och med förmana syndaren utan att såra honom – med den ödmjukes handlag. Endast den ödmjuke känner sig själv.
Vi firar eukaristin för att lära oss att se med Guds ögon på både oss själva och på varandra.
pater Ingmar Svanteson
