Kortpredikan 16 maj 2019
Apg 13:13-25; Ps 89:2-3,21-22,25,27; Joh 13:16-20
Mitt i Mindre Asien, i Antiochia i Pisidien, håller Paulus i synagogan en predikan som sammanfattar hela Guds plan med sitt utvalda folk Israel.
Det växte till i Egypten, befriades ur slaveriet, fördes genom öknen och fick ta sitt land i besittning. De fick domare och sedan kungar, först Saul och sedan David. Särskilt David skulle förverkliga Guds planer. Paulus bekräftar det med ord ur Psaltaren. ”Jag har funnit min tjänare David.”
”Bland hans efterkommande” skall räddaren komma. Till slut bereds vägen av Johannes Döparen, som talar om den som skall komma efter honom.
Guds plan i historien rymmer hela tiden en djupare mening som pekar vidare. Det första Förbundet pekar vidare mot det Nya och eviga Förbundet mellan Gud och hans folk.
Därför gäller det också dem som Jesus sänder. ”Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.”
Det gäller inte bara budskapet och budbäraren, läran och det apostoliska ämbetet. Det gäller också lärjungarnas liv och handlingar.
Jesus säger det när han tvättat lärjungarnas fötter, vilket sker efter måltiden.
Källan och mönstret för kyrkan är den heliga eukaristin, firad för att göra hela tillvaron sakramental.
”En tjänare är inte förmer än sin herre… Vet ni detta, är ni saliga om ni också handlar så.”
Gud gör sin kyrka och sina lärjungar till medarbetare i sin plan.
pater Ingmar Svanteson
