Kortpredikan 16 juli 2022, Vår Fru av berget Karmel
Mik 2: 1-5; Ps 10: 1-4, 7-8, 14; Matt 12: 14-21
Profeten Mika går till rätta med sitt folks synder, inte minst sociala övergrepp och orättvisor. ”Ve dessa som tänker ut vad fördärvligt är… dessa som övar våld…”
Ett ”mätsnöre” behövs. Det gemensamma livet behöver tydliga gränser mellan rätt och fel för att inte ge orättvisan fritt spelrum.
Nedärvd och beprövad lag måste förmedlas till nästa generation, annars går arvslott och åkrar förlorade.
När räddningen kommer, skall Herrens tjänare ”förkunna rätten för folken”, men på ett oväntat sätt. Något nytt kommer till. Lagen upphävs inte, men förvandlas.
”Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna.” Han går försiktigt fram över jorden, han bryter inte av det knäckta strået. Hans röst släcker inte den rykande veken. Ändå är det detta som för ”rätten till seger”.
Det avgörande i historien sker i det fördolda. De flesta upptäcker det inte ens. Även trons folk behöver lära sig att läsa den heliga historien, skriven av hans heliga.
Profeten Elia på berget Karmel såg ett litet moln, som tecken på det efterlängtade regnet (1 Kung 18:44). Kyrkan har tagit emot det som en profetia om Messias moder. Ur molnet strömmar det livgivande vattnet.
Kyrkan sjunger med Maria: ”Han störtar härskare från deras troner och upphöjer de ringa.”
Den som förlorat allt mänskligt hopp sträcker sig mot det gudomliga hoppet. ”Vi hoppas där allt hopp är ute.”
Profeten sade: ”Hans namn skall ge folken hopp”. Aposteln säger: ”Kristus Jesus, vårt hopp”.
Det är det hoppet vi ber om och får del av i varje eukaristi, tillsammans med Maria.
pater Ingmar Svanteson
