Kortpredikan 16 januari 2019

Heb 2:14-18; Ps 105:1-4,6-9; Mark 1:29-39

Hebreerbrevet har i sin inledning förkunnat Jesus som Guds Son. I dagens avsnitt sägs att han måste bli människa. Han ”måste i allt bli lik sina bröder” för att ”ta sig an dem”.

Det är vad evangeliet berättar om. Han botar Simons svärmor som låg sjuk i feber. "Han botade många som led av olika sjukdomar och han drev ut många demoner."

Det väcker glädje och förundran, men det leder inte utan vidare till tro. Människan söker bot för sina kroppsliga och själsliga sjukdomar, men frestas att vara nöjd med det. Gud vill ge henne något mera, den kärlek som är drivkraften till att han botar.

Det är för att dra människan till Fadern som han predikar och botar. Det för att väcka tro som han går människan till mö­­­tes och tar sig an hennes sjukdomar.

Därför berättar evangeliet också hur Jesus söker sig bort till en enslig plats för att be. Han gjorde det redan som 12-åring. Sonen söker sig till Fadern. Det sker för vår skull, som ett föredöme, för att ge oss och befästa oss i tro.

Otron är människans svåraste ”sjukdom”. Tron befästes genom prövningar och lidande. ”Sök hans ansikte ständigt.”

Också i den prövningen är Jesus med. Han kan ”hjälpa dem som prövas”. Han drar människan in i sin egen närhet till Fader.

Det sker varje gång vi firar den heliga eukaristin och söker honom i hjärtats bön.   

                                                                                          pater Ingmar Svanteson