Kortpredikan 16 december 2021
Jes 54: 1-10; Ps 30: 2, 4-6, 11-12a, 13b; Luk 7: 24-30
En ofruktsam kvinna skall, enligt profeten, bli moder till många barn. Hon måste vidga ut platsen för sin hydda, förlänga tältlinorna och göra tältpluggarna fastare. Hon skall utbreda sig både åt höger och vänster, hon skall ta hedningars länder i besittning. Hon uppmanas att jubla och ropa av fröjd. – Vem är det profeten talar om?
Orden är först riktade till det förskjutna folket i Babylon, som genom sin deportation liknas vid en ”änka”, men nu skall få återvända.
Men vi anar att profeten ser längre. Han antyder den heliga kyrkan, som skall ta ”hedningars länder i besittning” och som skall ”ha många barn”.
Hon och varje lärjunge är kallad till renhet och odelad hängivenhet.
Den första kärleken går lätt förlorad. Profeten talar om ”ungdomsbruden”, för vilken Herren ett ögonblick dolde sitt ansikte, men som han nu vill förbarma sig över med evig nåd.
Dagens kapitel hos profeten Jesaja föregås av kapitel 53 om Herrens lidande tjänare, det vi lyssnar till på Långfredagen, det som handlar om Kristi lidande, död och uppståndelse. Dagens avsnitt ur kapitel 54 föregriper därmed Andens fullbordan av hela Kristi verk.
Den som gått vilse och förlorat nåden utlovas därmed den överflödande och gudomliga nåden. ”Där synden överflödar, där överflödar nåden än mer.”
Nåden är ”större” än den Johannes Döparen hade, han som var den störste av kvinna född, innan Messias kom. ”Den minste i Guds rike är större än han.”
Låt oss under de återstående sju dagarna till jul bereda oss för det största. Gud föds som människa för att föda oss till det gudomliga livet.
pater Ingmar Svanteson
