Kortpredikan 15 oktober 2021, S. Teresa av Avila, jungfru, kyrkolärare

Rom 4:1-8; Ps 32: 1-2, 5, 11; Luk 12: 1-7

Den heliga Teresa blev den första kvinnliga kyrko­lä­raren.

Hon lär att vägen till Gud går ge­nom ”Kris­ti allrahe­ligaste Man­dom”. Vä­gen till Fadern går ge­nom Sonen.

Hon hänvisar till en rad hel­gon ”med kärlek till Kristi mänskli­ga na­tur”. ”Genom den por­ten har vi att träda in.” Hon var det hen­nes namn säger: ”Teresa av Jesus”.

På den vägen rinner den gudom­liga kraften till.

Hon säger: ”Om Herren en enda gång ger oss nåden att trycka in den­na kärlek i vå­ra hjärtan, blir allt lätt och vi kan åstadkomma mycket på kort tid och med ringa möda.”

Det är ett utflöde av den tro som redan Abraham fick smaka. Paulus kallar det trons rättfärdighet. Genom tron på Jesus Kristus görs männi­skan rättfärdig.

Jesus kallar dem ”mina vänner”.

Deras rädsla förvandlas. Tidigare fruktade de människor, hur de skulle bedömas eller kunde angripas av andra, ”människofruktan”.

För Jesu vänner har ”människofruktan” ersatts av gudsfruktan. Denna fruktan förvandlas sedan, steg för steg. Teresa av Jesus blev fullkom­ligt orädd.

Hon och Jesu vänner fruktar bara en sak, att förlora eller skada vän­ska­­pen med Jesus. Av kärlek vill de lyda och följa hans bud.

Det ger en trygghet som är starkare än alla tänkba­ra hot och anslag.

Till dessa sina vänner säger Jesus: ”Till och med hårstråna på ert hu­vud är räknade. Var inte räd­da, ni är mer värda än aldrig så många sparvar”.

Teresa säger: ”Den som håller sig till Gud ska inte sakna något. Gud ensam räcker – Solo Dios bas­ta.”

                                                                                                       pater Ingmar Svanteson