Kortpredikan 15 oktober 2019, S. Teresa av Avila, jungfru o kyrkolärare
Rom 1: 16-25; Ps 19: 2-5; Luk 11 :37-41
I Romarbrevet förkunnar aposteln en sida av Guds rättfärdighet, som var dold för de flesta, då som nu. Guds rättfärdighet är inte bara dömande. Den är också skänkande, förlåtande och nyskapande. Den ges som en gåva och tas emot i tron på Jesus Kristus. Han kallar det "en Guds kraft som räddar var och en som tror".
Den erbjuds både juden och greken, eftersom alla har syndat och står under ”Guds vrede”.
Paulus fortsätter med att beskriva dem som tjänar och dyrkar det skapade i stället för Skaparen. Men hans huvudärende är att förkunna Guds skänkande rättfärdighet genom Kristus.
Utan den blir det fåfängt att putsa på utsidan, medan "det inre är fullt av vinningslystnad och ondska", som Jesus säger till fariséerna.
Trons rättfärdighet leder inte till passivitet. Den är en kraft som förvandlar och väcker kärleken till liv.
Den heliga Teresa fick stora gåvor ”vishetens och uppenbarelsens ande”, men också imponerande kraft när hon på mödosamma resor grundade nya kloster.
Teresa upphöjdes av påven Paul VI till kyrkohistoriens första kvinnliga kyrkolärare. Hon lär att vägen till Gud går genom ”Kristi allraheligaste Mandom”, dvs. genom hans mänsklighet. Genom ”Jesus” till ”Kristus”, som många uttryckt det. Hon hänvisar till en rad helgon ”med sin kärlek till Kristi mänskliga natur”. ”Genom den porten har vi att träda in.” Hon var det hennes namn säger: ”Teresa av Jesus”.
”Om Herren en enda gång ger oss nåden att trycka in denna kärlek i våra hjärtan, blir allt lätt och vi kan åstadkomma mycket på kort tid och med ringa möda.”
En bön av henne sammanfattar hela hennes budskap:
”Den som håller sig till Gud ska inte sakna något. Gud ensam räcker – Solo Dios basta.”
pater Ingmar Svanteson