Kortpredikan 15 juli 2019, S. Bonaventura, biskop och kyrkolärare
2 Mos 1:8-14,22; Ps 124:1-8; Matt 10:34-11:1
”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.”
Jesu ord förvånar. Har han inte kommit för att ge världen frid? Orden är riktade till en värld som ockuperats av den onda makten. Vi lever i en fallen värld. Johannes säger att världen är ”i den ondes våld”. Svärdet behövs för att befria dem som lever under ockupationsvillkor.
Det började redan i Egypten, när Israels barn upplevdes som ett hot och därför blev förtryckta. Det är en bild för de onda makternas förtryck.
Det gäller inte bara den ondska som syns och märks i världen. Kampen pågår i hjärtat. Det egna ”husfolket” är en bild för de frestelser och onda tankar som ”ockuperar” hjärtat.
Vi borde inte bli förvånade. Detta är villkoren på jorden. I varje Fader vår ber vi: ”Fräls oss från det onda/den onde.”
Samtidigt tycks några känna igen både sanning och rättfärdighet. Där vi minst anar det. ”Den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små, därför att det är en lärjunge - sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.”
För Bonaventura var tron en eld som tände kärleken. Han var samtida med och hade mycket gemensamt med Thomas av Aquino, men sökte mera nåden än lärdomen, mera bönen än bokliga studier. Han sökte den eld som sätter allt i brand och rycker människan hän till Gud.
Jesus frambar sitt liv som ett offer för att tända den renande och befriande elden på jorden, och bereda väg för glädjen och friden.
Den elden brinner i varje Guds ord och är samlat i den heliga eukaristin.
Kommunionen förenar oss med hans ”eldsoffer”, för att befria oss från förtrycket och tända kärlekens eld i oss.
”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”
pater Ingmar Svanteson
