Kortpredikan 14 oktober 2019
Rom 1: 1-7; Ps 98: 1-4; Luk 11: 29-32
Vi börjar en vandring genom Romarbrevet, Pauli väldiga brev till de kristna i den dåtida världens centrum. Han förkunnar ”Guds evangelium”, som är ”evangeliet om hans Son”.
Brevet börjar med att Paulus presenterar sig själv som ”Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel”.
Så hälsar han ”alla Guds älskade i Rom”. Vi vet inte hur församlingen uppstod och Paulus har inte varit där tidigare, men han känner några av dess medlemmar.
Hans budskap är ”utlovat genom Guds profeter i de heliga skrifterna”. Nu handlar det om dess fullbordan.
I evangeliet talar Jesus om något som är förmer än Jona, något förmer än också Salomos vishet.
Paulus har fått uppdraget att förkunna detta ”mera” och ”föra alla hedningar till lydnad i tro”, evangeliet om honom som är både av Davids ätt och Guds son.
Hedningarna visar sig mera mottagliga än det utvalda folket. Jesus kallar det därför ”ett ont släkte”. De ”vill ha tecken”, men skall inte få något annat än "Jona-tecknet".
Folket från Nineve omvände sig vid Jonas förkunnelse. De skall bli till dom över dem som söker andra tecken än "Jona-tecknet".
Enligt Benedictus är munken någon som ”verkligen söker Gud”. Det gäller varje lärjunge.
Den intensiva uppmaningen har sin grund i vem det är vi uppmanas att söka. Den som menar sig redan ”kunna” Jesus har inte ens börjat. Ju mera vi söker, desto ivrigare blir sökandet.
”Här finns något som är ”förmer än Salomo, förmer än Jona”.
pater Ingmar Svanteson
