Kortpredikan 14 januari 2023, Vårfrumässa

Heb 4: 12-16; Ps 19: 8-10, 15; Mark 2: 13-17

Debatten i moraliska frågor pågår hela tiden. Vilka hör till de ”go­­­­da” respektive de ”on­da”, till ”de rättfärdiga” eller till ”syndarna”? De­batten på­går både i värl­den, i kyrkan och i den lilla gemen­skapen. Både bland moral­teolo­ger och ”van­ligt folk”.

Det finns en skill­nad som inte kan trollas bort, en skillnad mellan goda och on­da hand­lingar, men när vi människor kallar andra människor ”goda” eller ”on­da” är det lätt att trampa fel.

Bredvid den debatten pågår en ”rörelse”. Något ”händer” med den en­skilda män­niskan. Je­sus har nyss kallat Levi. Han stod upp och följde Jesus. Pub­likanen blev evangelist.

Den ”rörelsen” fortsätter när Guds ord utför sitt verk. Det ordet är lev­ande och verksamt. Som ett skarpt svärd blottlägger det hjärtats upp­­såt och tankar hos den som lyssnar. Det avslöjar både överträdelser och underlåtelser, både trög­­het och fariseisk egenrättfärdighet. Det lär oss att ”hata synden och älska syndaren”.

Den som lyssnar till Jesu ord förlorar lusten att döma andra. Han lär känna sig själv och sitt behov av någon som är beredd att förlåta och upprätta.

Han får en uppmaning: ”Låt oss frimodigt träda fram till nådens tron för att få för­barmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp”.

Den moraliska debatten pågår i det offentliga. Kyrkan har sin Herres uppdrag att klargöra skillnaden mellan rätt och fel. Utan hennes vägledning blir våra samveten osäkra.

Men ännu viktigare är den ”rörelse” som pågår i det fördolda. Något sker med dem som lå­ter sig dras med i den ”rörelsen”. 

Jesus säger: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan synda­re”. Till dem som ofta miss­lyckas säger Benedictus: ”Aldrig miss­trösta om Guds barm­härtighet”.

Den som förblir i den ”rörelsen”, som låter sig beröras av Guds ord och kyr­kans vägled­ning, den som framhärdar i att be om förbarman­de och vägledning har löfte att finna vägen till målet. De som har förlorat sin lust att döma andra blir de bästa väg­ledarna.

Maria är barmhärtighetens moder, garanten för att nåden är verklig.

Den heliga eukaristin är läkemedel för sjuka.

                                                                                                      pater Ingmar Svanteson