Kortpredikan 13 september 2021, S. Johannes Chrysostomos, biskop och kyrkolärare
1 Tim 2: 1-8; Ps 28: 2, 7-9; Luk 7: 1-10
Chrysostomos är inte bara känd för sin vältalighet, därav tillnamnet ”gyllenmun”, han var också modig. Hans försvar för den sanna tron och för de fattiga gjorde att han som patriark i Konstantinopel drevs i landsflykt. Kejsarinnan Eudoxia tålde inte hans kritik.
Han fruktade inte motstånd, förlust av ägodelar eller döden. Han föraktade världens fasor och nöjen. Makternas raseri liknade han vid spindelväv.
Även om han genom sin landsförvisning hade skilts från sin församling påminner han om att de är förenade i kärleken. ”Där jag är, där är också ni. Där ni är, är också jag. Vi utgör en kropp. Döden kan inte skilja oss. Även om min kropp dör så lever själen och kommer att ha folket i åminnelse”.
Han säger: ”Ni är för mig medborgare, ni är fäder, bröder, söner, lemmar, kropp och ljus, ja till och med kärare än ljuset. Vad kan skänka mig mera ljus än er kärlek? Ljuset är för mig till nytta i detta liv, men er kärlek flätar mig en krans i det kommande”.
Paulus uppmanar de troende att be för ”alla som har makt”. Martyrerna bad för sina bödlar.
Den ende förmedlaren mellan Gud och människor gav sig själv ”till lösen för alla”. ”Den ende” har kommit för ”alla”.
I dagens evangelium prisar Jesus en romersk officer för hans tro. Här ”fungerar” förmedlingen. Judarnas äldste vädjar för honom inför Jesus.
Till dels kan det förklaras. Officeren tycks ha visat Kafarnaum vänskap.
Men bakom skymtar en gudomlig logik. Herren låter en romersk officer uttrycka denne judes innersta hemlighet. ”Säg bara ett ord och låt pojken bli frisk.”
Kyrkan lägger denna hedniska officers replik i de troendes mun i varje eukaristi: ”Säg bara ett ord så blir din tjänare helad”.
De troende görs själva, styrkta av helgonens vittnesbörd, till vittnen om Guds helande försoning för alla.
pater Ingmar Svanteson
