Kortpredikan 13 juli 2021

2 Mos 2: 1-15a; Ps 69: 3, 14, 30-31, 33-34; Matt 11: 20-24

Mose räddas ur Nilflodens vatten, för att senare rädda folket ur slaveriet i Egypten.

Han fostras och får undervisning vid Faraos hov, för att senare kunna leda folket. Mose liv står under Guds ledning och försyn.

Men alla ville inte lyssna. Den landsman som hade gjort orätt och förmanas av Mose känner sig kränkt och reagerar i upprört hög­mod: ”Vem har satt dig till hövding över oss?” 

Jesus förebrår de städer där han utfört en rad under­verk. Men de såg utan att se. De hörde utan att höra. De var vanliga anständi­ga människor, som vi.

Hade vi sett och hört? Jesus säger: ”för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig”.

Ser vi vad Gud har gjort och gör i våra liv?

Cassianus uppmanar oss att tacka Gud för att han givit oss för­nuft och fri vilja, för att han bistått oss med dopets nåd,

för att han skyddar oss mot faror vi inte ens visste om,

och ibland också mot vår egen vilja drar oss till vårt eget bästa.

för att han anser oss värdiga hans besök.

Ser och hör vi vad Gud har gjort med sitt folk genom den heliga historien? Helgonen är tydliga påminnelser om Guds för­syn och omsorg om sitt folk.

I varje eukaristi sker det största av alla underverk. Det sker inför våra öron och ögon för att vi skall se och inte glömma.

”Idag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan.”

                                                                                           pater Ingmar Svanteson