Kortpredikan 13 december 2024, S. Lucia, jungfru och martyr
Jes 48: 17-19; Ps 1: 1-4, 6; Matt 11: 16-19
”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
Vilken bild! Friden rinner till som en ström och blir sedan, enligt Jesu löfte, en källa i hjärtats innersta.
Den heliga Lucia måste ha kommit hemligheten på spåren. Enligt legenden hade hon avgivit kyskhets- och trohetslöfte till Kristus. Det kostade henne livet, när hennes familj försökte gifta bort henne och den tilltänkte brudgummen kände sig kränkt.
Hon måste ha kommit fridens hemlighet på spåren.
Staretsen Siluan säger att den som följer den egna viljan aldrig får frid. Hon är aldrig nöjd. Ingenting passar, antingen det är svårt eller lätt, sorgligt eller glädjande.
Ett första steg är att upptäcka egenviljan som ett sabotage av det vi är skapade till, som är att göra Guds vilja.
”O att du ville ge akt på mina bud!” Profeten vill öppna våra ögon för en gåva. Vi ser gåvan hos dem som kan tacka för och ta emot allt, vad som än händer. De har upptäckt gåvan i att överlåta sig i allt.
Tydligast ser vi det hos helgonen. Men alla är kallade att leva i överlåtelse till Guds försyn.
Överlåtelsen öppnar ögonen för vad som kallats: ”det närvarande ögonblickets sakrament”.
Profeten säger: ”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
pater Ingmar Svanteson
