Kortpredikan 12 november 2019, S. Theodoros av Studion, abbot (d. 826)
Vish 2: 23-3: 9; Ps 34: 2-3, 16-19; Luk 17: 7-10
Denna vecka låter kyrkan oss lyssna till Salomos Vishet, ofta kallad Vishetens bok. Den kom till i Egypten bland grekisktalande judar omkring 100 år f. Kr.
Boken ingick i den grekiska översättningen av bibeln, Septuaginta.[1] Kyrkofäderna citerade den ofta.
Orden läggs i kung Salomos mun och hans symboliska ledsagare Visheten, en antydan om både Ordet, Logos, och Anden. Boken blir ett bibliskt svar på den tidens relativism och sammanblandning av olika religioner (synkretism).
”Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen.”
Det ”filosofiska” anslaget förenas med biblisk realism. De rättfärdigas plågor ses som en ”brännoffergåva” framburen i templet. ”De rättfärdigas själar är i Guds hand, deras bortgång kallas olycka, men de är i frid.”
De kristna kunde känna igen sig, inte minst martyrerna. ”Gud satte dem på prov, som guld i smältugnen”.
Den kristnes kallelse att tjäna är ofta en prövning. När Benedictus beskriver den broder som går ödmjukhetens väg hänvisar han till tjänaren i evangeliet. Denne har blivit fri nog att utan knot bejaka också "allt som är värdelöst och uselt". "Vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra."
Men det uttrycks redan i Vishetens bok. ”De som förlitar sig på Herren skall förstå sanningen”. - Må vi be om nåden att upptäcka kraften och friheten i att tjäna.
"De är i frid", sade Visheten. "Efter att ha tuktats något litet skall de få möta godhet, ty Gud satte dem på prov och fann att de var honom värdiga."
Mönstret blir tydligt i det eukaristiska offret, som fullbordar vad Visheten antytt. - ”Hans heliga får nåd och barmhärtighet, och han skall komma till sina utvalda.”
pater Ingmar Svanteson
[1] Den accepterades inte av Luther och ingick inte i protestantiska utgåvor av bibeln. I Bibel 2000 finns den med under ”Tillägg till Gamla Testamentet”.
