Kortpredikan 12 juli 2021
2 Mos 1: 8-14, 22; Ps 124: 1-8; Matt 10: 34-11: 1
”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.”
Jesu ord måste ha varit chockerande, inte minst när de först uttalades. Familjen var samhällets grundsten, bekräftad av Mose lag.
Redan i Bergspredikan hör vi samma chockerande anspråk: ”Ni har hört att det blev sagt, men jag säger er”.
Jesu ord är inte riktade mot familjen, men inte ens den får vara viktigare än Kristus. ”Den som älskar far eller mor, son eller dotter mer än mig är inte värd att tillhöra mig”.
Kristus kan av de närstående uppfattas som ett hot mot familjen. Här behövs klokhet och urskiljning, men inte till vilket pris som helst. Franciskus tvingades bryta med sina närmaste.
Familjen kan också ses som en bild för de frestelser och onda tankar som ”ockuperar” det egna hjärtat. Dessa måste drivas ut för att Kristus skall vara hjärtats enda Herre.
Kampen började redan i Egypten, när Israels barn upplevdes som ett hot och därför blev förtryckta av egyptierna. Kampen drevs till sin spets när Israels barn bad att få dra ut ur Egypten för att frambära offer åt den sanne Guden.
Samtidigt tycks några, när vi minst anar det, känna igen både sanning och rättfärdighet. ”Den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små, därför att det är en lärjunge – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.”
Jesus bröt upp från sin jordiska familj i trohet mot sin himmelske Faders vilja. En ny familj växer fram. ”Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster.” När tiden var mogen återförenades hans jordiska familj med den nya familjen.
Men vägen dit har sitt pris.
”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”
pater Ingmar Svanteson
