Kortpredikan 11 maj 2024, SS Odo, Maiolus, Odilo, Hugo o Petrus Venerabilis, abbotar av Cluny
Apg 18: 23-28; Ps 47: 2-3, 8-10; Joh 16: 23b-28
Lukas berättar om en viss Apollos som hade kommit till Efesos. Han var en bildad jude från Alexandria, ”väl insatt i skrifterna”, men han ”kände bara till Johannes-dopet”. Kanske hörde han till judekristna grupper som fortfarande strikt följde Mose lag.
Nu tas han om hand av Priscilla och Aquila och får ”noggrannare kunskap om Guds väg”. Vägen går hela tiden vidare.
Nu mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst ber kyrkan särskilt om den helige Ande, för att påsken skall fullbordas i oss.
Samma mönster skymtar också i bönen. ”Ännu har ni inte bett om något i mitt namn”, säger Jesus. ”Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Ett första skede är att be de böner som kyrkan lär oss och lägger i vår mun. Det kan ta lång tid innan kyrkans ord blir våra egna ord.
Men också detta skede går vidare. Den erfarne Paulus klagar över att han inte vet hur han skall be. Ur den smärtsamma insikten föds en ny slags bön. ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn det skall han ge er.”
Anden ber i människan med ord ”utan ord”. Pingsten fullbordar påsken.
För att vår glädje skall bli fullkomlig.
”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”
pater Ingmar Svanteson
