Kortpredikan 10 augusti 2023, S. Laurentius, diakon och martyr
2 Kor 9: 6-10; Ps 112: 1-2, 5-9; Joh 12: 24-26
Varför blev den helige Laurentius så älskad? Bara i Rom finns mer än 30 kyrkor med hans namn. Domkyrkorna i Lund och Uppsala bär båda hans namn.
Kejsaren krävde att han utlämnade kyrkans skatter. Han delade först ut dem till de fattiga och samlade sedan ihop de fattiga och presenterade dem inför kejsaren som ”kyrkans skatter”. Händelsen har stannat i kyrkans kollektiva minne. Det finns ett skimrande ljus kring hans martyrium.
Pauli ord om sådd och skörd är ”kristnat”. Det är inte längre en obeveklig karmalag: ”Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd.”
I apostelns mun är allt impregnerat av nåden. Förvisso inte utan vår vilja. Han säger att vi skall ge som vi har ”beslutat” i vårt hjärta, men han påminner direkt om att Gud skall ”ge er utsäde och mångdubbla det”.
Det är detta som blir synligt i Laurentius liv och som bekräftas av de troende.
Som diakon i den heliga eukaristin förmedlade han Kristi blod. I sitt martyrium utgöt han sitt eget blod.
Gud begär ingenting av oss som han inte också ger sin kraft till. ”Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.”
Tron fullbordas av kärleken. ”Om vi verkligen älskar, vill vi också efterlikna”, säger Augustinus.
Det gäller också i vardagens ”småsaker”. Tecknet på den fullkomliga lydnaden är att den sker i glädje. Benedictus berättar om denna lydnad och citerar ur dagens epistel: ”Gud älskar en glad givare”.
Vetekornets lag bekräftas. ”Om vetekornet dör, ger det rik skörd.”
”Lär oss att äska det han älskade och att handla som han lärde.”
pater Ingmar Svanteson
