Kortpredikan 1 november 2019, Alla Helgons Dag
Upp 7: 2-4, 9-14; Ps 24: 1-6; 1 Joh 3: 1-3; Matt 5: 1-12a
”Vilka är de?” Dessa som vi firar. Dessa som väcker glädje i Guds folk och som får också världen att förundras, även om deras budskap ofta avvisades så länge de levde?
”Det är de som kommer ur det stora lidandet,” hör vi i bibelns sista bok. ”Ingen må bedra sig,” säger munken Aelred av Rievaulx, ”finns någon bland alla dessa heliga, som inte gick över till himlen genom smärtor och bedrövelser i detta livet?”
De höll ut i den goda ivern, säger den helige Benedictus. De sökte Herrens ansikte, trots att det kostade många livet. De hungrade och törstade efter rättfärdighet. De ville bli lika honom som de sökte, de ville se honom sådan han är.
”Lyckliga de som har sin styrka i dig.” De hade sin styrka i honom som de sökte. ”Du ger mig glädje i hjärtat, större än andras som har säd och vin i myckenhet.” De ödmjukas hemlighet.
De kommer ur lidandet,
de håller ut,
de har sin glädje och styrka i honom som de söker.
De besöker oss och vi firar den heliga eukaristin tillsammans med dem.
pater Ingmar Svanteson
