Kortpredikan 1 juli 2021
1 Mos 22: 1-19; Ps 116: 1-6, 8-9; Matt 9: 1-8
Abraham hade fått lämna allt det förflutna när han bröt upp från familj, släkt och land. Nu krävs att han också lämnar framtiden, det han hoppats på genom sin son Isak.
Han berövas allt, men blir därmed ett vittne om tron. Tron på det bara Gud kan göra. Enligt Hebreerbrevet sade han sig att Gud hade makt att uppväcka döda.
Endast Gud kan uppväcka döda. Liksom endast Gud kan förlåta synder. Människans enda tillgång till denna kraft är tron, som ändå efterfrågar viljan.
Abrahams offer är en profetia om Kristi offer. Både Abraham och Kristus överlåter sig med sin vilja åt Guds vilja.
Det svåraste offret är egenviljan. Kristi offer och överlåtelse ger mönstret för vårt offer av det som är oss kärast och svårast att överlåta och offra.
I den heliga eukaristin förenas vår svaga vilja med Kristi överlåtelse.
I den fjärde eukaristiska bönen anges syftet: ”För att vi inte mer skulle leva för oss själva, utan för honom som dog och uppstod för oss.”
I Abrahams efterföljd, han som är trons fader, låter vi oss berövas alla egna planer och förhoppningar, all egenvilja, för att upptäcka trons och det gudomliga hoppets kraft.
pater Ingmar Svanteson
