Kortpredikan 1 juli 2020

Amos 5: 14-15, 21-24; Ps 50: 7-13, 16b-17; Matt 8: 28-34

Profeten Amos säger det självklara, det som varje männi­skas samvete säger: ”Sök vad gott är, och inte vad ont är”. Ändå är hans budskap näs­­­tan outhärdligt: ”Herrens dag är mörker och inte ljus, den är töcken utan något solsken”.  

Amos går särskilt till rätta med dem som firar gudstjänst men blun­­dar för orätten och slar­var med vardagsmoralen. ”Jag git­ter inte höra ditt psal­tar­spel. Men må rätten flöda fram som vatten.”

När orätten får fäste i människan korkas vägen till samvetet igen och det blir som när demo­nerna be­skrivs i evangeliet. De var ”så våldsam­ma att ingen kun­de ta sig fram den vägen”.

Hur ser det ut på gatorna i en kultur där man stängt öronen för de san­na profeterna? Där namnet Jesus knappast får nämnas i det offentliga rummet?

Demonerna gillar inte när Jesus dyker upp. De känner igen ho­nom re­dan innan­­ Petrus och apostlar­na gjorde det. ”Vad har du med oss att göra, Guds son?”

Det hela blev så obehagligt att männi­skorna ber Je­sus att ”läm­na de­ras område”. De vill inte se, trots rädslan över det on­das framfart. Naivitet och godtro­genhet får styra. De sämsta av vägvisare.   

Det är lätt att uppleva fienden som övermäk­tig. Cassianus påminner den räddhågade om att Jesus och hans änglar är starkare, också när lasterna ockuperar män­niskan och liknar demonerna.

Profeten vädjade till samvete. Det påminner om att både o­moral och laster är främmande ocku­panter i männi­skan.

Ibland måste lärjungen säga till fres­telsen som Jesus sade till demo­ner­na: ”Ge er i väg!” Då visar det sig att det är demonerna som är fega. Det vet att de är bese­g­rade.

Jesus är inte bara stark, han är framför allt barm­härtig. Vi hör det när han uppmanar lärjungen att modigt avslöja och stå emot det onda.

”Var frimodig och oförfärad i ditt hjärta.”

                                                                                                            pater Ingmar Svanteson