Kortpredikan 1 februari 2021

Heb 11: 32-40; Ps 31: 20-24; Mark 5: 1-20

På sina vandringar passerar Jesus den judiska gränsen, in på hedniskt område. Markus beskriver en kuslig värld, represente­rad av en besatt man som har ohyggliga krafter. Han lever bland gravar, skriker och sar­gar sig själv. Hans namn, Legion, ”vi är många”, är symboliskt och syftar på hans många plågoandar.

Att hans demoner skickas in i svinen förstärker ytterligare den orena atmosfären, eftersom svinen av judarna ansågs som ore­na.

En bild av den värld som är bunden, plågad och sargad av mörk­rets andemakter.

Motbilden ser vi när han botats av Jesus och svinen drunknat i sjön. Mannen ”sitter där klädd och vid sina sinnen”.

För dem som blir vittnen till botandet är tiden ännu inte inne. De ber Jesus att lämna deras område.

Mannen vill följa Jesus, men skickas tillbaka som vittne: ”Berätta för dem allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig”.

Hebreerbrevet berättar om troshjältar i Gamla Förbundet. De ut­för märkliga hjältedåd. ”De var svaga men blev starka”.

Ändå pekar det vidare. Hebreerbrevet säger att de skall ”uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss”.  

Så att människan återförs ”till sina sinnen”.

Och kan vittna om hur Herren förbarmar sig.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson