Predikan, söndagen efter jul 2019 - den Heliga Familjen

Syr 3:2-6, 12-14 Ps 128 Kol 3:12-21 Matt 2:13-15, 19-23

Kära kristna familjer, Under hela kyrkoåret firar vi ett stort antal helgondagar och med dem grunden för vårt firande, Guds människoblivande i Jesus Kristus. Ingen högtid, ingen fest, inga minnesdagar kan firas på begripligt sätt utan att gå tillbaka till källan, Jesus Kristus. Det är tron på honom som är det enda som verkligen förenar oss i Kyrkan. Alla sakramenten pekar på Honom och för tillbaka till Honom. Allt utgår från Honom, tron, hoppet och kärleken kommer från Honom och återvänder till Honom för att förnyas och bekräftas.

 Vad vill Han själv med oss? Ja, där måste var och en svara för sig, men det finns ett gemensamt ord och det är kallelsen. Han kallar oss och Han kallar oss till något, ett uppdrag. Kallelsen är alltid en mångfald. Inte alla gifter sig och bildar familj, inte alla får barn, men alla har en kallelse att samverka med Gud i Hans skapelse. Familjen är den vanligaste kallelseformen men den är inte obligatorisk. Det är den första kallelsen enligt Bibeln, men inte den enda. Gud skapade människan som man och kvinna och Han välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och uppfyll världen”. Ja, det var Hans uppdrag och bud men det visar sig i historien att fruktsamheten kan förverkligas på olika sätt.

Kallelsen till tjänst i Jesu efterföljd är den näst vanligaste kallelseformen men inte heller den är en naturlag eller ett obligatorium. All kallelse vilar på människans frihet. Alla kallelser har sin grund i Jesus Kristus som uppenbarar Fadern och Anden för oss. Kallelsen att ta emot många barn är också en frivillig sak och en helig uppgift. Det är rätt att vilja ta emot många barn men utan friheten slocknar kärleken. Det är inte rätt att kräva barn och använda konstgjorda metoder för befruktningen. Kyrkan avvisar bestämt sådana metoder av moraliska skäl.

Vad människan än gör är hennes frihet att välja kallelse nyckeln till hennes förening med Gud och hennes slutliga frälsning.

Firandet av den Heliga familjens fest är inget undantag: den har sin grund i Honom, den kan inte förstås utan Honom. Han är familjens ursprung och mål.  En familj avspeglar i själva verket hela Treenighetens mysterium, en oupplöslig enhet av skapande kärlek. Den heliga familjen är den mest fruktsamma av alla tänkbara familjer eftersom den föder fram barn till Gud Fadern i oräkneligt antal.

Människofamiljen är frukten av Guds människoblivande och dess mål är frälsningen. Ja, för några kan det se ut som en motsägelse eftersom den heliga familjen består av tre personer som dessutom är jungfruliga, det vill säga de föder inte andra barn än Jesus själv. Maria och Josef har ett äkta äktenskap och är verkliga föräldrar. Men deras kallelse är unik i hela mänsklighetens historia.

Jesus är centralpersonen som förenar människan med Gud och försonar människan med Gud i ett nytt och evigt förbund. Den heliga familjens fest är alltså ett firande av människans förening med Gud och Guds förenade av sig själv med människan.

Kyrkan erkänner i dag att hon försummat viktig undervisning om äktenskapets karaktär. Under två familjesynoder 2014 och 2015 kom helt perifera frågor att dominera biskoparnas samtal och diskussioner. I dag är alla medvetna om att själva familjebegreppet är under omvandling i samhällena och kulturerna. Familjens äkta uppdrag är hotat och samhällets grund är också hotat. Samboendet utan vigsel kränker äktenskapets sakrament. skilsmässa och omgifte försvagar samhället och strider mot Jesu ord.

Kyrkan måste i dessa svåra tider av förvirring och heresier återigen betona vad hon alltid lärt ut: äktenskapet är ett förbund i trohet och kärlek mellan en man och en kvinna så länge de lever och det är ett förbund som tjänar livet enligt naturlagen och de moraliska förpliktelserna.

Äktenskapet är ett sakrament som är ett pågående sakrament och därför oupplösligt. Om det nu är Kyrkans ständiga undervisning, hur kommer det sig då att kristna är samboende utan vigsel och skiljer sig och gifter om sig. Hur kommer det sig att mannen och kvinnan tillåter sig barnbegränsning med otillåtna metoder?

Ser inte människorna själva att samhällena är på väg att torka ihop och människorna blir allt ensammare? Ser inte människorna att försummelsen av det äkta familjelivet skapar ohälsa och fattigdom?

Förstår inte människorna i våra dagar att familjen är en helig uppgift som fordrar prioritering?

Förstår inte det sekulariserade samhället att familjerna måste få förutsättningar att leva ett värdigt familjeliv i hemmets trygghet och ständiga utbyte i kärlek?

Den heliga familjens fest bör väcka hela Kyrkan och hela det troende folket till insikt om vad den verkliga kallelsen är. Familjen är samhällets grund och människornas bästa samlevnadsform. Den ”är en skapande och fostrande kraft och en reflex av Faderns skapargärning”, säger Kyrkans katekes (2205). Familjen ”är en privilegierad gemenskap som är kallad att låta makarna utbyta tankar med varandra och göra dem till sin gemensamma egendom och låta föräldrarna uppmärksamt samarbeta för att fostra sina barn”, påpekar katekesen (2206). Amen.

                                                                                            diakon Göran Fäldt