Predikan Palmsöndagen 2025

Jes 50: 4-7; Ps 22; Fil 2: 6-11; Luk 23: 1-49

Kära bröder och systrar,

Det är en nåd för oss att varje Palmsöndag följa Jesus på vägen från Pilatus’ domstol till korset på Kalvarieberget utanför Jerusalem. Det är en nåd som för oss närmare vår Frälsare och stärker oss i vår tro på Honom. Här under dessa timmar då Jesus först rider in i staden på en ung åsnas rygg och tar emot folkets hyllningar och sedan förkastas och döms till döden, utspelar sig också vårt eget drama. Vi lever, förkastar oss själva, återvinner oss själva och uppstår i tron på Jesus. Vi pånyttföds genom Honom, vi omformas genom Honom och vi följer Honom som den Gode Herden som leder oss genom den trånga porten till det öppnade Paradiset.

Är detta saga och myt? Är det en frälsningslära bland andra? Nej, låt oss bara se till apostlarnas liv efter Kristi himmelsfärd. De dör för sin tro på Honom som kallat dem till mission i världen. Ingen vill ge sitt liv för en påhittad religion eller en lära bland andra. Bara för Sanningen är vi beredda att leva och dö.

Det glada budskapet, evangeliet om Jesus Kristus, är ensamt i sitt slag, det är det enda sanna budskapet om människan, om livet och döden, om frälsningen och uppståndelsen i ande och kropp. Det budskapet skall Hans kyrka förkunna bland alla folk i varje tid och över hela jorden.

Vi är också beredda att dö för vår tro. Den är varken saga eller myt, den är Sanningen. Den enda sanningen. Det enda svaret på Pilatus’ fråga: ”Vad är sanning?”

När Jesus fullbordat allt som var förutsagt och bestämt och uppgivit andan, överlämnar Han sig i sin Faders händer.

Då har Han också visat oss vägen hur vi ska leva vårt liv som Guds älskade och kallade. Den dagen kommer då vi själva överlämnar oss åt den gudomliga barmhärtigheten och förbereder oss på Guds dom. Vi kan inte ropa i ångest, ”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig?” Vi vet att vi inte är övergivna eller bortglömda. Gud känner oss bättre än vi känner oss själva. Vi kan inte redan nu säga att vi förstår allt. Gud skall genom sin Ande leda oss till den fullständiga förståelsen och heligheten som anstår Guds utvalda.

Vi tror att vi ska uppstå med Honom som uppstått till liv igen på tredje dagen. Han har öppnat himmelriket för de rättfärdiga själarna som trott på Honom och litat på Hans ord och löften om det eviga livet. När Jesus på dagen mellan sitt lidande och sin uppståndelse ”steg ned i dödsriket”, som den apostoliska trosbekännelsen inbjuder oss att uttala, då befriar han alla de rättfärdiga från fångenskapen i dödsriket och för dem upp i Uppståndelsen ljus. De var alla de som väntade på de utlovade Messias och som anförtrodde sig till Guds faderskärlek till sina barn. I den nya tiden som kommit med Jesus från Nasaret kommer alla människor att kallas till förnyelse som nya skapade människor, lika Gud och efter Hans avbild. Vi hör till dem och vi lever nu i samma tro.

Som ett tecken på övergången från mörker till ljus ropar fader diakonen i den första uppståndelsemässan på Påsknatten, ”Lumen Christi”, tre gånger och folket svarar tre gånger ”Deo gratias” Detta sker innan den heliga liturgin börjar med prästen och hans medhjälpare. Vi får möta den levande Kristus i eukaristin, i den heliga mässan och vi får ta emot Honom i den heliga kommunionen. Det vi idag gör är en förberedelse till det vi på påsknatten ska uppleva, Kristi närvaro bland oss och i tecknet på Guds universella frälsningsvilja. Amen.

diakon Göran Fäldt