Predikan på S:ta Teresas av Jesusbarnet minnesdag 2016
Thérèse av Lisieux hör till en grupp helgon som redan under sin livstid sågs som heliga. Man beundrade henne i Karmels kloster i Lisieux. Vad man beundrade hos henne är kanske inte alltid så lätt att veta: hon var ju så mångsidigt begåvad, hon var konstnärlig, hon var skapande. Hon var exemplarisk i det dagliga livet i klostret och trogen i alla sina uppgifter. Men det gick nog inte att komma ifrån att hon hade en särskild andlig utstrålning, att hon förmedlade en kärlek som Kristus gav henne tillsammans med de andra. Inte så konstigt kanske att någon i klostret vågat fråga henne ”med vilket namn de skulle be till henne, när hon kom till himlen” (3 okt).
Jag skulle tro att S:t Franciskus’ medbröder, och andra i deras omgivning, hade samma intryck av ”Guds lille fattige”, Franciskus. Om de också frågat honom på samma sätt som systrarna frågade Thérèse, kanske någon av bröderna här vet det. Thérèse svarade i alla fall så här: ”Ni kan kalla mig lilla Thérèse” (3 okt).
Gud kallar oss alla att vandra en väg som faktiskt passar vår konstitution som människor. Gud ser oss inte som världen ser oss. Han ser vad vi verkligen är och vill vår helighet. I den saken sänder Han oss riklig hjälp, mer än vi ofta förmår uppfatta. Huvudsaken är att vi tar emot den hjälp som passar just oss.
Thérèse hade en mycket levande relation till sin skyddsängel, som ju Gud gett henne när hon föddes. Hon skrev om honom, om det nu är en han: ”Du bor hos mig här på jorden och sveper in mig med ditt strålande ljus, o du, min vackra skyddsängel! Du har blivit min bror, min vän och den som tröstar mig”. (2 okt).
Thérèse älskade Franciskus mycket just på sitt eget sätt. Hon såg något av kärlekens ideal förverkligat i honom. Ett litet ord på den helige Franciskus festdag vittnar om detta. Hon säger: ”Ju fattigare man är, ju mer älskar Jesus oss” (4 okt).
Franciskus har inspirerat henne, eller rättare sagt, den Helige Ande har inspirerat henne genom den helige Franciskus exempel, att formulera sin egen spiritualitet, den som hon blivit känd för och som gjort henne till kyrkolärare, nämligen ”Den lilla vägen till helighet, den lilla vägen dag för dag”.
Den som vill kan ju jämföra hennes väg och vishet med Franciskus’ förmaningsord, som vi kunnat glädja oss åt under den serafiska novenan inför vår församlings patronatsfest. Nästan allt han manar till har sin källa i Jesu Bergspredikan, t.ex. ”Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud” (Matt 5:8). Franciskus kommenterar så: ”Verkligen renhjärtade är de som föraktar det som hör jorden till och söker det som hör Himmelen till” (29 september).
Franciskus förvaltade den nåd Gud gav honom genom att inte vilja äga något av det jordiska, bara använda det för människornas frälsnings skull. Samma kärlek gav Thérèse kallelsen att bli en ”kärlekens missionär” i Kyrkan. Den 1 oktober (Den lilla vägen dag för dag – tankar av Thérèse av Lisieux, sid 67) läser vi i hennes kommentarer: ”Min känsla är att min mission bara är i början. Jag skall göra Gud älskad på det sätt jag älskar honom och ge själarna min lilla väg. Det är min mission”.
Diakon Göran Fäldt