Predikan på S:ta Teresa av Jesusbarnet minnesdag 2015
Den heliga Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet – ”den lilla Thérèse” – vägledaren på den lilla vägen till helighet, har en titel som kyrkolärare som så tydligt talar om ett kristet liv, inte av världen men i världen. Hon tituleras doktor i den gudomliga kärlekens vetenskap. I en tid som i så hög grad kännetecknas av naturvetenskapen, det som kan mätas och analyseras med moderna instrument, och som så många moderna människor gjort till livsåskådning, föreslår vårt helgon en annan vetenskap, en djupare mänsklig förståelse av sin existens, genom trons instrument. I denna vetenskap är den korsfäste och lidande Guds tjänare, Jesus, läraren och den medlidande Medlaren mellan Gud och människan. Både hans liv och hans lidande och död är vad människan kan känna till, dras till och bli förvandlad av, ja en livsväg som genom erfarenhet ger kunskap, kunskap om vem Gud är och vem människan är.
Den 6 juni 1894, när slutet närmar sig, säger hon till en medsyster, ”jag räknar inte längre med sjukdomen, den tar alldeles för lång tid på sig, jag räknar bara med kärleken”(Oeuvres, not sidan 1499). Lidandet som sådant, svårt och plågsamt, bryter igenom människans försvar mot Gud, tveksamheten att våga tro, tvivlet på den gudomliga nåden och rädslan för att lita helt och fullt på den. Thérèses ord att inte längre räkna med sjukdomen, alltså det fysiska och andliga lidandet, ibland så outhärdligt utdraget, utan bara med kärleken, visar att lidandet i sig självt inte är det centrala och avgörande utan att det omvandlas till något som annars skulle vara omöjligt att nå, nämligen den andliga föreningen med Gud. Jesu ord, ”Den som vill vara min lärjunge måste varje dag ta sitt kors och bära det efter mig”, är alltså en hänvisning till de gåvor och den eviga lycka som Gud håller i beredskap för människan, den han älskar, den han söker och den han vill frälsa från allt mörker, all förtvivlan, all sorg och all ensamhet. ”Jag räknar inte längre med sjukdomen utan bara med kärleken” är motsatsen till det mänskliga tvivlet inför Gud, motsatsen till alla de känslor och uppfattningar som fjärmar människan från hennes himmelske välgörare och Skapare. Att ”bara räkna med kärleken” gör ”den lilla vägen” till den säkraste vägen till målet som är fullkomlig förtröstan på Guds förbund och trofasta barmhärtighet och faderliga ömhet. Ty Guds väsen och natur kan vi aldrig förstå, bara hans trofasthet och gudomliga mildhet med oss människor. Han vill leva i oss och med oss och vi får svara honom i vår djupaste och mest okomplicerade enkelhet och nakenhet, sådana vi är, sådana vi alltmer blir som hans avbilder.
En del helgon är svåra att leva med, deras stränghet och otillgänglighet kan avskräcka oss. Men Thérèse är ett helgon man vill vara nära, så fort man berör henne, strömmar välsignelse från Gud genom kropp och ande. Hon kommunicerar det goda genom sitt blotta väsen. Vi bör älska och vörda alla Guds helgon, men det är inte alltid lätt. Andra helgon, som Thérèse, är som rogivande och uppfriskande oaser under vandringen genom livets öken, eller, som Johannes av Korset säger, genom ”själens mörka natt”. Att ”bara räkna med kärleken” är denna minnesdags inbjudan och ljusfyllda budskap. Den vill lyfta vår jordiska blick till ”det som är därovan”, det som väntar oss, lovsången som aldrig tystnar i himlen, de heliga andarnas och änglarnas oräkneliga körer som inordnar alla i den gudomliga kärlekens harmoni och fullkomlighet.
Diakon Göran Fäldt
