Predikan på Påskdagen 2017 (morgonmässan)

Apg 10: 34a, 37-43; (Kol 3:1-4 eller) 1 Kor 5:6b-8; Joh 20:1-9 (eller Matt 28:1-10)

Kära bröder och systrar,

”Vårt påskalamm Kristus är slaktat”, skrev S:t Paulus, men Lammet har inte dött för alltid, lammets död är vår frihet och vårt liv. Frihet från vad, frihet till vad?

Gud har visat oss sin barmhärtighet; Han ville detta offer eftersom hans kärlek inte känner några gränser. Gud gör det oväntade, han gör det när vi inte anar det. Skulle Gud ödmjuka sig för vår skull och anta människans syndfulla natur? Varför ville Gud detta?

Det är sant att Gud inte vill ha människooffer. Andra folk, andra tider, har dödat människor för att sona folket med en sträng och obeveklig, straffande Gud. Men Israel har aldrig offrat människor till Gud, kristna har aldrig offrat människor, men Gud har velat offra sig själv som försoningsoffer för vår skull.

Han har skapat oss till sin avbild, lik honom, men när vi själva genom våra anfäder Adam och Eva begick olydnadens brott och syndade, ville Gud ge sig själv som försoning för vår synd och vår skuld. Jesu lidande och död är ett lidande och en död i vårt ställe. Det var vi som borde sona oss med Gud genom offer, men vi kunde det inte, och vi kan det inte, för det ligger inte i vår makt. Gud gör det för oss, för att rädda oss och upprätta oss i frihet.

”Låt oss därför fira högtid”, säger Paulus, ”inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd”(se 1 Kor 5:6-8).

Jesu lidande, död och uppståndelse till liv igen är alltså det enda meningsfulla svaret på vår viktigaste fråga: Vad är frihet? Vad är vi fria från? Vad är vi fria till?

Vi är fria från skuld därför att Gud har förlåtit oss. Vi är fria människor som får välja att vandra i Guds fotspår genom livet. Ingenting kan ta vår tro ifrån oss, om vi inte själva förnekar vår värdighet som Guds utvalda barn.

Det är en frihet att välja det goda och vandra kärlekens vägar i allt vi gör. Den friheten gör oss till människor, till mogna varelser, som kan bedöma sina egna gärningar och ta ansvar för livets gåva. Som Paulus säger: ”Vi kan rensa bort den gamla surdegen och bli en ny deg”. Den makten har vi fått, för Gud har gett oss förstånd. Genom vårt samvete får vi makt över våra egna gärningar.

Gud är den gode bagaren, han gör oss till det goda brödet, han ger oss också sig själv i Livets bröd. Det ber vi om i Herrens bön: Ge oss i dag vårt dagliga bröd – ja, det bröd Gud ger oss gör oss också till offer. Vi har fått känna kärleken, den som utger sig själv för andras skull. Vi blir små hostior på Herrens altare och blir förvandlade av Honom. Det är det som är den nya degen, den nya surdegen, den som låter det goda och närande brödet jäsa och smaka gott.

Vi som firar Herrens Påsk gör det med glädje och som högtid. För vi får fira vår mänskliga frihet och tacka Gud för hans oändliga godhet och barmhärtighet. Gud upplyfter oss till sig genom att stiga ned till oss. Vi höjer oss till Gud genom ödmjukhet och tacksamhet, som ”renhetens och sanningens osyrade bröd”. Det är det heliga utbytet! Amen.

Diakon Göran Fäldt