Predikan på högtiden Jungfru Marias upptagning till himlen 2019

Predikan på högtiden Jungfru Marias upptagning till himlen 2019

Upp 11:19a; 12:1 - 6a, 10ab; Ps 45:10 - 12, 16; 1 Kor 15:20-27a. Luk 1:39-56

I dag får vi med tacksamhet och glädje fira Marias upptagning i himlen. Kyrkan säger i sin tro till Gud, ”Du skulle inte kunna låta hennes kropp och själ vidröras av döden” (Jfr Lumen Gentium 68). Nej, hon är ju ”kungadottern som står bland dina skatter, i Ofirguld står bruden på din högra sida”, lovsjunger David i Psaltaren i dag.

 Hon har i sitt gudomliga moderskap varit bärare av Faderns Son.  Hon, som skapade varelse, har som enda människa tagit emot den Oskapade – Gud som är skapare av allt som finns och som leder allt som finns enligt en gudomlig plan som omfattar alla växter och djur, alla hav och himlar, alla andliga varelser i himlen och alla människor på jorden, Honom har hon burit i sitt sköte och Honom har fött och låtit se dagens ljus, Honom har hon fostrat som sin egen jordiske son med Josef sin kyske make, Honom har hon sett lida på korset för vår skull,  Honom har hon tagit emot i sitt knä när Hans döda kropp tagits ned från korsets trä och livlös vilat hos henne, lika död då, som han var levande efter sin födsel.

Hur skulle denna moder till Gud, denna kvinna som Gud gjort till vår himmelska moder, kunna drabbas av den kroppsliga döden som är syndens lön? Kyrkan själv kan inte tro något sådant om sin egen Moder. Maria är ju Kyrkans moder också. Platsen där hon upptogs var det lilla huset i Efesos i nuvarande Turkiet, där Johannes sett till hennes behov på ålderdomen.

Som hennes Son, som är vår Frälsare, dog men uppstod, uppenbarade sig bland lärjungarna och efter en tid uppsteg till sin Fader i himlen, liksom Han har hon, med kropp och själ, tagits upp till Fadern för att undgå den kroppsliga döden för att återkomma med sin Son på den Yttersta dagen då Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande kallar oss alla tillbaka till livet i våra förklarade kroppar.

Vi dör och skall uppstå med Honom som hon fick föda för vår frälsnings skull. Hon dog – som hennes Son dog på korset – men hennes död liknade mer ett insomnande ty Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande väckte henne bland samlade lärjungar och troende som fick se henne lyftas upp från jorden och sedan inte längre sågs, precis som hennes Son lyftes upp och inte längre kunde ses.

Har jag kunnat förklara det tillräckligt väl för er, kära bröder och systrar, denna dag då mänskliga ord kommer till korta? Har jag kunnat citera det nödvändiga för att ni skall vara övertygade att de som beskrivs denna högtidsdag varken är myt eller önskedröm, varken fromma tankar eller upphöjd bön, utan en händelse i verkligheten som beskådats av vittnen? Det är Sanningen som firas i glädje och tacksamhet i dag! Bibelns ord är Sanningens ord, Guds ord. Och vi har Jesu Himmelsfärd som det främsta beviset på det som bara Gud kan låta ske i sin härlighet:

”När han sista gången talat till lärjungarna såg de hur han lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn”, skriver författaren till Apostlagärningarna. Plötsligt stod två män i vita kläder bredvid dem. ”Galiléer”, sade de, ”varför står ni här och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen” (Apostlagärningarna 1: 9 - 11).  

Gud uppenbarar till slut hela mysteriet med människan, med Adam och Eva, vars avkomlingar vi är. Den gamla människan har gått under genom synden men den nya människan har uppstått med Jesus Kristus och Maria den nya Eva, Livets Moder. Bibeln har på sina första sidor talat om henne, Gud sade ju till djävulen: ”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen” (1 Mosebok, 3: 15).  

Gud låter aposteln och evangelisten Johannes på Patmos i Egeiska havet i en syn se himlen, när den sjunde ängeln blåst i sin basun: ”Och Guds tempel i himlen öppnades och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel”.

Och den helige aposteln ser i en syn Maria Guds Moder som är havande och han ser ett annat tecken, en drake med sju huvuden som ville sluka hennes barn när det skulle födas. ”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud”. Hon var havande och hon ropade i barnsnöd och födslovånda”.

Kära kristna bröder och systrar döpta i samma vatten och ande och enade i samma tro, det som här uppenbaras om Marias barnsnöd och födslovånda är kanske en symbol för den nya Skapelsen som kommer med Jesu Kristi andra ankomst i världen. Det vi hört om i dag är varken myt eller önskedröm, from tanke eller bön, utan Sanningen. Bara Sanningen befriar oss.

Jesus har förutsagt dessa olyckor som drabbar oss alla i historien, krig och förföljelse, allt som skiljer de goda från de onda. Den striden pågår nu men den efterföljs av en ny Skapelse som skall vara för evigt; i denna nya Skapelse är Marias Son konungen och Maria själv drottningen. ”I all sin prakt träder kungadottern in, av guldbrokad är hennes klänning”, säger Psaltaren (45: 16).

Maria är krönt i himlen med vishetens krona, en krona Gud vill ge alla sina barn. Utan Jesus och Maria hans moder kan vi ingenting göra. Med dem kan vi leva i fred, kärlek och harmoni och vi kan se fram emot den eviga saligheten hos Gud som upptagit Maria till himlen med hennes skapade kropp och själ.

Maria är den fullkomnade mänskliga naturen. Allt Gud skapat är natur. I Guds skapade natur finns bara skönhet och harmoni. Därför kan vi säga när vi vandrar på vår jord och njuter av allt vi får se: I naturen finns ingenting som är fult, allt som kommer från Gud är vackert. Det fula kommer från ett annat håll. Och det vackraste av allt skapat är Maria. Hennes upptagning i himlen med kropp och själ är ett tecken för Kyrkan som är Kristi kropp. Hon skall vara ”utan fläck eller skrynkla” – ett segerns tecken Gud till evig ära och lovprisning. Amen.

                                                                                                       diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.