Predikan på den Heliga Familjens Fest 30 december 2016

Kol 3: 12-21; Matt 2: 13-15; 19-23

Kära medlemmar i Guds familj,

I dag får Kyrkan fira den Heliga Familjen som festdag. På samma sätt, och av liknande skäl som Gud upphöjt äktenskapet mellan döpta till värdigheten av ett sakrament, kallar Gud de kristna familjerna till en helig livsgemenskap för att leva i kärlek och samverka med Gud Skaparen i födandet av nytt mänskligt liv. Guds kärlek har ”burit frukt” i hela skapelsen och allt som finns till har kommit till i det Eviga Ordet, Faderns Son, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus.

All mänsklig fruktsamhet är därför uttryck för Faderns skaparvilja och kärlek. Utan den gudomliga kärleken kan liv inte komma till. ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus” säger ju evangelisten Johannes (Joh 1:2).

Det hör alltså till människans höga kallelse att vara medskapare av liv, liv som återger glansen och skönheten i Guds eget liv.

När vi närmar oss detta stora mysterium som familjen är i Guds eviga plan för mänskligheten, måste vi som kyrka, ja som hemmets kyrkor, göra allt för att värna familjens liv och stödja kärleken inom familjen. Därför har Gud inrättat äktenskapet så att det skall vara oupplösligt när det är sakramentalt ingånget och sexuellt fullbordat. ”Det Gud sammanfogat får människan alltså inte skilja åt” (Matt 19:6), säger Jesus. Hans ord är gudomlig lag.

För att vi som kristna ska kunna förverkliga vår verkliga kallelse under den Helige Andes ledning har vi fått den Heliga Familjen i Nasaret som ikon för hur vi ska förstå familjen och dess stora värdighet. Sättet att leva i denna av Gud givna värdighet är att ”låta allt, ord och handling, ske i Herren Jesu namn” (Kor 3:17), säger Paulus i Kolosserbrevet i dag.

Kyrkan har särskilt bönfallit S:t Josef om beskydd för familjerna, som påven Johannes Paulus II förklarat för oss: ”Han beskyddar oss på grundval av det kärlekens band som förenade honom med den Obefläckade jungfrun Guds Moder” (Återlösarens beskyddare, 31), skriver påven.

Evangeliet i dag berättar ju om flykten till Egypten, livet i landsflykten undan hotet från kung Herodes, och hur den heliga familjen kunde återvända till Israels land och bosätta sig i Nasaret. Det kan alltså inte råda något tvivel om att Gud anförtrott S:t Josef en kärleksfull och faderlig roll för Jesus och Maria. Men det är också hans roll i alla jordiska familjer som deras beskyddare, i hela det vardagliga livet och i alla svårigheter. ”När Herodes hade dött, visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ’Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land’” (Matt 2: 19-20).

Denna evangelieberättelse vittnar om Guds plans eviga vishet: det ondas hot skall aldrig besegra det goda som i Gud har sin källa. Vilka prövningar mänskliga familjer än kan behöva gå igenom finns Guds krafter alltid där för att hjälpa och leda. Den Helige Ande har undervisat aposteln Paulus som uppmanar de gifta att leva ett heligt liv ”i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod” (Kol 3: 12). Det är alltså sant att familjerna kan både vara källa till helighet och levande vittnesbörd om helighet.

I dag utsätts den mänskliga familjen som sakrament och social institution för starka påtryckningar till förändring. I en sådan tid måste familjens helighet alltid försvaras, inte förändras inifrån. Det Gud lagt sin hand vid må människan inte vidröra och försöka kontrollera. Gör hon det kan hon dö. Amen.

Diakon Göran Fäldt