Predikan på den Heliga Familjens Fest 2017

Syr 3, 2 - 6, 12 – 14; Ps 128; Kol 3, 12 – 21; Luk 2,22 - 40 / eller Luk 2, 22, 39 - 40

I dag firar vi den Heliga Familjen som en stor fest i Kyrkan. Den heliga Familjen är Josef, Maria och Jesus och de levde här på jorden ett liv som alla människor i hela världen känner till. Överallt där det finns människor finns det också familjer och alla dessa familjer uppfyller Guds vilja när de älskar varandra och stöder varandra i det dagliga livet, i hemmet och med grannarna och i skolan och på arbetsplatserna. Josef och Maria var trogna och goda föräldrar och de uppfostrade sitt barn Jesus som alla riktiga föräldrar gjorde på den tiden. Även om vårt samhälle ser ut på ett annat sätt än på Josefs och Marias tid, så kan man ändå säga att deras familj är ett föredöme för alla våra familjer. Även om vi vet att deras barn Jesus kom till dem på ett särskilt sätt genom den Helige Ande, och även om vi vet att Maria födde sitt barn och förblev jungfru genom Guds försyn och allsmäktiga vilja, så är deras familj en ännu större förebild för oss eftersom hela vårt liv får mening genom deras son Jesus.

Idag ska vi också inviga och välsigna en staty här i vår vackra kyrka. Den föreställer en man och en hustru som är helgon. De levde på 1800-talet i ett annat land och arbetade med urmakeri och tillverkning av spetsar. De fick nio barn och av dem dog fyra när de var små. Det var vanligt på den tiden att barn dog tidigt på grund av olika sjukdomar som man inte kunde bota så lätt som man kan idag.

De här föräldrarna hade gjort precis som Josef och Maria när de fått barnet. De gick till templet och tackade Gud för den stora gåvan de fått genom sitt barn. På samma sätt har ju alla familjer i vår församling kommit med sina barn till kyrkan och bett om dopet. Gud vill att alla familjer ska vittna om Guds kärlek till alla människor. Det börjar med dopets nåd. Men då måste man också uppträda på ett fint sätt mot andra. I Bibeln i dag hörde vi lite om detta. Gud säger till de gifta: ”Ha medkänsla med alla, var ödmjuka och milda och ha tålamod. Och ni ska ofta förlåta andra eftersom Gud förlåter er när ni har gjort något fel och ångrat er” (Kol 3:13).

Jag ska berätta lite om det här heliga paret som heter Louis och Zélie. Louis hade verkligen medkänsla med fattiga människor, han tänkte inte bara på sin egen familj. Han var till exempel en duktig simmare. På den tiden kunde inte alla simma. Den som hamnade i vattnet i en sjö eller en flod kunde drunkna och dö. Louis var med om det flera gånger och såg när han behövdes. Han hoppade i vattnet och räddade människor från att drunkna många gånger. En annan gång la han märke till en stackars tiggare utanför järnvägsstationen. Många människor gick förbi där eller stod och väntade men ingen brydde sig om den stackars tiggaren. Då tog Louis av sig sin mössa och gick runt bland allt folk och tiggde pengar för den fattige. Till slut hade han mössan full av pengar och gav allt till tiggaren!

Zélie glömde aldrig att tänka på dem som hade det svårt på olika sätt. Hon var affärskvinna och samtidigt mamma till nio barn. Hon gjorde fina spetsar och fick så många beställningar att hon fick anställa kvinnor ute på landet att göra en del arbete och komma till henne i staden och få betalt för sitt arbete. Men om någon flicka eller kvinna inte hunnit med sina beställningar på grund av annat arbete var Zélie aldrig arg på dem och gav dem lika mycket lön som om de hade gjort hela arbetet. Hon förstod hur mycket den extra inkomsten betydde för de fattigare familjerna ute på landet. ”Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger er fullkomlighet” (Kol 3:14), skrev Paulus till Kolosserna som vi hörde i andra läsningen. Ja, dessa två var verkligen heliga människor och det var äktenskapet och familjen som visade dem hur de skulle bli helgon. De älskade Jesus så mycket båda två att de verkligen ville bli helgon i vardagslivet. Men att de skulle bli helgonförklarade av påven Franciskus över hundra år senare, det hade de nog aldrig kunnat föreställa sig. Men nu vet vi genom mirakler de gjort från himlen att de verkligen nått sitt mål och blivit förenade med Jesus Kristus som är uppstånden från de döda och lever. Alla deras barn blev också heliga därför att de älskade Gud mer än något annat i sina hjärtan. Ett av barnen var ett riktigt problembarn, någon annan gång ska jag berätta om henne. Med det var så svårt med henne att båda föräldrarna verkligen inte visste vad de skulle göra. Men så blev Zélie allvarligt sjuk i bröstcancer och familjen bestämde att hon och några av döttrarna skulle resa till Lourdes där Guds Moder Maria hade visat sig för en ung flicka och där flera människor blivit botade från svåra sjukdomar genom Guds ingripande. Så alla i familjen tänkte så att de kunde be den heliga Jungfrun om att bröstcancern skulle försvinna och deras mor skulle få leva vidare. Men på vägen till platsen för uppenbarelsen ändrade sig Zélie och ville inte be om miraklet för sin egen del, utan bad Guds Moder Maria med dessa ord: ”Heliga Jungfru Moder Maria, gör vår dotter Léonie till helgon”. Och faktiskt blev hon sedan ett underbart barn utan de tidigare svårigheterna och sedan en mycket kärleksfull nunna i ett kloster. Det sägs att påven vill helgonförklara henne också!

Där ser man själva meningen med familjen, att den ska ha plats för jättestor kärlek och helighet. Gud kan ge det. Alla blir så glada när Jesus alltid är en efterlängtad gäst hos familjen. För Honom är ingenting omöjligt. Det är egentligen enkelt, även om det är svårt på grund av våra mänskliga svagheter. Men det är möjligt! Paulus säger: ”Låt Kristi frid råda i era hjärtan, visa er tacksamhet, lär och vägled varandra med psalmer, hymner och andlig sång. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom!” Ja, låt oss alltid se upp till den heliga familjen som vår förebild. Amen.

Diakon Göran Fäldt