Predikan Kristus Konungens Dag 2023

Hes 34: 11-12, 15-17; Ps 23; 1 Kor 15: 20-26, 28; Matt 25: 31-46

Vi förbereds på Matteusevangeliets ”Människosonens dom” genom bilden av Herren Gud i Hesekiels bok som den som, ”vallar sina får” och ”vårdar sig om sin lilla hjord” (34: 12). I Nya testamentet möter vi sedan Människosonen som den Gode Herden (Joh. 10:11), han som ”ger sitt liv för fåren”.

Vi förstår alltså att Herrens omvårdnad om sitt folk är utan gräns. Varför skulle han annars säga att han skall ge sitt liv för de mänskliga fåren som Han ”vallar”, alltså för på bete, så att de kan leva. Just de orden om offrandet för folkets räddning, ges oss inte idag på högtiden Kristus Konungen.

Däremot hör vi vidare i Första Korinthierbrevet om Kristus att ”han vid sin återkomst skall underordna sig den som lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt” (15: 28).

Kristus är världsalltets Konung, höjd över alla politiska begrepp om konungar, det vill säga Kristus råder över allt, hela skapelsen, som kommit till genom Honom, men ändå skall han, som Han själv säger, ”underordna” sig.  Det betyder inte att Han avstår från sin makt som Konung, utan att han återger den till Fadern som skapat allt genom sin Son och lagt allt under honom.

Förhållandet mellan Fadern och Sonen kan inte förstås i termer av makt eller i lydnadsförhållande, eller fråga om vilken som är större. Definitionen av Gud som kärlek och vishet låter oss förstå förhållandet mellan Fadern och Sonen som ett mysterium, alltså en sanning som vi kan tillägna oss genom erfarenhet av Gud, inte som en maktpyramid med en högsta topp och en bredaste bas. Sonen vill undervisa oss om denna sanning, att Gud genom att både vara överordnande och underordnande, ”blir allt, överallt”. Det kan vi komma ihåg när vi om en liten stund, efter prefationen, läser eller sjunger ”Sanctus”, som inleder den eukaristiska bönen; ”Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot, himlarna och jorden är fulla av din härlighet”.

Det är här mysteriet Kristus som konung blir lite klarare för oss. Vi befrias från föreställningar om Guds dömande som en makt och ett bestämmande över oss. Om det skulle vara så skulle vi ha svårt att tro att Gud är kärlek. Men det är det som är Sanningen. Gud är något mycket högre än total makt, oåtkomlig bakom serafer och keruber som skyddar Honom från våra mänskliga blickar. Kärlekens väsen är något annat än makt, som förstås bättre i bilden av herden som vallar sina får och för dem på bete så att de kan leva.

Vi behöver denna kännedom om Gud för att rätt förstå evangeliets förkunnelse om den kommande domen. Matteus säger, på Guds uppdrag, ”när människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron” (25:31). Tronen är domarsätet. Den dom som vi sedan får insikt igenom evangeliet kan tyckas strida mot hur vi förstår kärleken.

Människosonens dom är att skilja fåren från getterna. Det är ett språk som alla som har med boskapsskötsel att göra förstår som en naturlig del i deras sätt att försörja sig. I norra Sverige har vi ett minoritetsfolk, samerna, som lever på ett liknande sätt med sina hjordar av renar som de vallar och för på bete. Men när det gäller människor, då är det de brottsliga människorna som ska skiljas från de laglydiga. Vi behöver inte fundera över om vi är ett får eller en get. Vi måste veta om vi är rättfärdiga eller orättfärdiga.

Det är vad evangeliet i dag kan undervisa oss om, nämligen att det inte kan finnas någon dom, och inte något dömande, utan rättvisan. Vi har två krigshärdar som pågår i dag i världen, Ryssland och Ukraina, Israel och Hamas i Gaza. När människor dömer blir det krig. När Människosonen dömer är det ett skiljande av det onda från det goda. Det är den Yttersta domen. Efter den kommer en ny skapelse där det onda inte längre finns. Där Gud har blivit allt, där är kärleken både överordnande och underordnande i evig harmoni. Amen.

diakon Göran Fäldt