Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2023

5 mos 8: 2-3, 14b-16a; sekvens; 1 Kor 10: 16-17; Joh 6: 51-58

Kära troende i Kristi mysterium,

Det vi har gemensamt som gåva från Kristus är ”brödet vi bryter” (1 Kor 10:16) och tar emot som färdkost till det eviga livet som väntar oss. Tillsammans blir vi Kristi kropp (Joh 6:51) i denna världen, på denna sida av slutet av vårt liv. Kristus ger oss liv i överflöd tillsammans med Honom som är Livet, vägen och Sanningen. ”Den som äter av det brödet skall leva i evighet” (Joh 6: 51), säger Frälsaren.

Men kan den som inte hör till Kyrkan komma in till oss och gå fram med oss till altaret och ta emot det bröd som är Kristus och så ”vinna evigt liv”? (Joh 6:54) En enkel läsning av evangeliet skulle kunna få oss att dra den slutsatsen.  

Förstår vi Jesu ord på det sättet måste det med enkel logik vara en verklighet till och med för syndare ute i världen och till och med för dem som inte är döpta i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Kan de   gå till kommunionen här? Men vanlig, mänsklig logik  säger inte allt.

Kan det vara så?  Är alla välkomna? Det är ju Guds ord i Bibeln!

Men var finns i så fall viljan att följa Kristus på Hans villkor och ödmjukt inse behovet av förlåtelse? Hör man den? Ser man den? Kan den saknas? Det måste ju finnas något av en autentisk livsbekännelse, ”Ja, jag vill vara din lärjunge och leva på ett nytt sätt som en ny skapelse”! Är inte det själva förutsättningen för att gå till kommunionen i den katolska gemenskapen?

”Akta dig då för att i högmod glömma Herren din Gud som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen” (5 Mos 8:14), hörde vi ur femte Moseboken och påmindes om i mässans första bekännelse: ”Jag bekänner inför Gud Allsmäktig och er mina bröder och systrar att jag har syndat i tankar och ord, i gärningar och underlåtelser”. Vi ber om nåd och förlåtelse för våra många överträdelsers skull Måste inte alla som vill gå till kommunionen göra det? Jo, och det är inget orättmätigt krav.

Alltså kan ingen komma in i vår gemenskap utan vidare och ta emot Livets bröd. Vi måste vara ett med apostlarna i deras tro och inställning till livet här på jorden. Dessa som står utanför vet antagligen inte vilka apostlarna är!  

I hela Guds folks historia, och senare i Kristi kyrkas historia, måste människan komma ihåg vad Gud uppenbarat och kallat människan till. Guds folk påminns alltid om att ”komma ihåg”, att inte glömma Guds välgärningar.

Det inser vi och är beredda att se djupare på hela vår kallelse som människor och kristna. I Johannes’ evangelium idag på högtiden Kristi kropp och blod, hör vi att judarna som lyssnat på Jesus ”började tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta” (Joh 6:52). De frågade sig i sin diskussion vilken gemenskap de ville tillhöra. Det gör vi också. Av nåd har vi gjort vårt val. I tro har vi tagit till oss ett budskap från Jesu person och tagit intryck av hans övertygande förkunnelse.  

Gud har visat oss sin kärlek och vi har känt en samhörighet med Honom som växt inom oss så att ingen annan gemenskap blivit viktigare än den att vi får tillhöra i kyrkan, som är Hans kropp och blod. ”Mitt kött är verklig föda och mitt blod är verklig dryck” (Joh 6:55), är Hans gudomliga ord.

Det utesluter oss inte från andra gemenskaper men det är den enda vi inte kan leva utan. De andra kan vi förlora men gemenskapen i Kristi kropp och blod kan vi aldrig blanda ihop med andra gemenskaper.

Frågan för oss alla är: ”Vilka gemenskaper vill vi tillhöra, och vilka måste ha företräde?” Vi är människor och sociala varelser och har uppgifter på många håll och många sätt. Vilken är viktigast och vilken är nödvändigast? Apostlarna själva har flera gånger enligt evangeliernas berättelser frågat vem och vad ska de följa, vad och vem de ska tro på.

Redan i fornkyrkan har man insett att undervisning om tron på Kristus var nödvändig för att kunna vara med i den troende gemenskapen med andra döpta och med prästerna. Fornkyrkan var en verklig gemenskap med tron på dopets nåd, eukaristins sanning och bekännelsens nödvändighet. Ändå var det många som ändrade sig och valde gemenskapen med kejsaren.

I prövningarnas stund har våra bröder och systrar varit övertygade om att ge livet för tron på Kristus som är närvarande hos oss som livets bröd och som levande kropp och blod. ”Han har i detta underbara sakrament lämnat oss en åminnelse av sitt lidande”, ber Kyrkan idag. Må vi alltid komma ihåg Kristi kärlek och vara beredda när Han kallar oss. Amen.

                                                                                              diakon Göran Fäldt