Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2022

Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2022

Alla åt och blev mätta

1 Mos 14: 18-20; Ps 110: 1-4; 1 Kor 11: 23-26; Luk 9: 11b-17

När vi idag firar högtiden Kristi Kropp och Blod bör vi försöka förstå evangeliet om brödförökelsen på berget som ett led i Guds uppenbarelse av det Livets bröd som vi tar emot i kommunionen.

Det första ledet i det Gud uppenbarar för oss är mannat som fäderna fick i öknen under Mose ledning. Ordet ”manna” används på svenska bara i sitt bibliska sammanhang. Brödkakorna som liknade frost under kyliga nätter, kan ha kommit från bark på träd eller från vanliga växter.

Under sin långa vandring från slaveriets Egypten till det utlovade landet på andra sidan Jordanfloden lät Gud de hungrande judarna äta kakor av vitt bröd som fallit ner från himlen. ”Era fäder åt mannat (alltså en form av ojäst bröd) i öknen och de dog”, säger Jesus. Men innan de dog åt de och alla blev mätta precis som folket på berget i dagens evangelium åt och blev mätta.

Ett annat förklarande led i uppenbarelsen om Livets bröd kommer till oss i berättelsen om profeten Elia i Första kungaboken. En fattig änka i Sarefat fick av profeten som lön för sin hjälp ett fint mjöl, som inte tog slut i krukan och olja, som inte tog slut i kruset (1 Kung 17:16). Så kunde änkan överleva med sin lille son.

Här förvandlas inte brödet men det tar inte slut. Brödet som Elia ger änkan liknar brödet i våra tabernakel i kyrkorna eftersom det visserligen kan ta slut men bara för att vi får äta av det. När det är slut förvandlar prästen nytt ”bröd” och förvarar det i tabernaklet.

Den tredje uppenbarelsen är brödundret på berget som vi hör talas om genom Lukas. Här är det mängden bröd och mängden fisk som är det övernaturliga. Det var fem tusen människor samlade på berget men ”alla åt och blev mätta”. Det var mat, mat som vi behöver, men inte Livets bröd.

Den sista och avgörande uppenbarelsen om Livets bröd är Jesus själv. Då måste vi förstå vilken skillnad det är på bröd som är mat och bröd som är andlig mat för det eviga livet. Jesus säger om sig själv till de tvivlande judarna, ”Jag är det levande brödet som kommer ner från himlen och den som äter av det brödet skall leva i evighet (Joh 6:51).

Förstår vi då äntligen hur stort det är att få tillhöra Kyrkan som är den enda gemenskapen av troende där Livets bröd ges oss som förening med Faderns Son och som föda för det eviga livet?

Förstår vi då äntligen att Skärtorsdagens mässa, Jesu sista måltid med apostlarna, är början på den sista och avgörande delen av mänsklighetens historia, som det står skrivet hos profeterna, ”Alla skall bli Guds lärjungar” (Joh 6:45). Det skall ske genom Livets bröd som är Guds gåva till det troende folket.

Alla kristna gemenskaper firar nattvard och Jesu sista måltid. De använder samma ojästa bröd och samma vin, men det är inte samma sakrament. Det är inte förvandlat till Jesu kropp och dyrbara blod. Det är för dem heliga minnesgudstjänster med symbolerna för det katolska mässoffret, och utan förvandlingen av brödet och vinet. De säger det själva.  

 I våra familjer firar vi gärna högtidsdagar, årsdagar, någons dop eller bröllop, dagar vi vill minnas och som våra barn kommer att föra vidare till sina egna familjer när de är vuxna och om de behållit tron. 

 När vi firar Kristi kropps och blods högtid kommer vi särskilt ihåg den första heliga kommunionen, vår egen första heliga kommunion, andras första heliga kommunion. Minnesdagarna blir familjehistoria.  Jesus har gett sig själv åt oss som Livets bröd och vi får känna att vi hör till Hans stora andliga familj som är Hans kyrka.

Det kan ju låta varmt, inkluderande och inbjudande. Trygghet är ett tidens nyckelbegrepp. Men det ligger en fara i att bara ta emot Livets bröd som en välsignelse och som ett tecken på gemenskap.

Vi behöver se på Jesu liv i sin helhet och allt Han står för om vi ska förstå vad det innebär att ta emot Livets bröd. En sak är att gå till kommunionen och att ta emot sakramentet, en annan sak är att vara bärare av Jesus inom sig som en del av oss själva.

Det är det som är det viktiga för vår frälsning efter döden. Vi tänker på den botfärdige rövaren som korsfästes med Jesus. Han bekände: ”Vi har dömts med rätta, vi får vad vi förtjänat. Men han har inte gjort något ont” (Luk 23:41). Då svarade Jesus från sitt lidande på korset: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43).

Den mannen hade inte fått kommunionen och mättats med Livets bröd. Men han måste ha haft Jesus inom sig genom sin bekännelse annars skulle han inte kunna vara med Jesus i paradiset, alltså frälst genom Jesus men utan Livet bröd som sakrament. Det är den stora sanningen alltså, den som Jesus uppenbarar, ”Jag är livets bröd” (Joh 6:48). Det är Han själv som är gåvan. Då måste vi lära känna Honom.

Alla som tar emot Jesus har ändå inte Jesus levande inom sig. Andra, som inte tagit emot honom, har honom inom sig. Det är därför det är så viktigt att försöka förstå Jesu liv i sin helhet och vad Han står för och följa efter Honom.

Alla som tar emot Jesus har honom ändå inte levande inom sig. Anden kan leda dem rätt om de ber om det. Det kan gälla presidenter, kungar och drottningar, biskopar och kardinaler, alla på samhällsstegen och inom Kyrkan. Man kan inte ha Honom inom sig om man begår allvarlig synd eller förnekar moralisk sanning eller gör sig medskyldig till synd genom förakt av Jesu bud och heliga föreskrifter. Ingen kan förvänta sig kommunion av Kyrkan och ta emot den i söndagsmässan utan omvändelse och fullständig ånger över synder. Det som är sant typiskt för oss som kristna är alltså omvändelse och ödmjukhet. På det sättet ska vi vara ett salt i världen och ett ljus för behövande och sökande. Som Kristi vittnen ska vi försöka leva så att ”alla får äta och bli mätta”.

                                                                                                                      diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.