Predikan Herrens Dop 2025
Jes 40: 1-5, 9-11; Ps 104; Tit 2: 11-14; 3: 4-7; Luk 3: 15-16, 21-22
Kära kristna,
Mycket folk har vandrat ut till Johannes för att låta döpa sig i Jordanflodens vatten. Lukas säger att ”allt folket” lät döpa sig. Också Jesus blev döpt, säger Lukas.
Nu är tiden inne för att fira Herrens dop. Vår första fråga är varför Jesus låter döpa sig. Han har ju ingen synd och behöver inte dopet för sin omvändelse. Svaret ger Lukas i evangeliet. Jesu dop är den första offentliga uppenbarelsen av Treenighetens mysterium. Här talar Fadern, här nedstiger Anden, här börjar Jesu offentliga mission. Han samlar lärjungar, han predikar en ny omvändelse. Hans dop genom Johannes är som förberedelsetiden till det sakramentala dopet i Hans kyrka. De som hör och ser honom vid Jordan är katekumener. De skall alla bli involverade i något större, vittnesbördet bland både judarna och hedningarna. De som kommer till omvändelsedopet i Jordanfloden är de första pilgrimerna. De har börjat en vandring mot livets fullbordan. Sedan kommer vi, kanske bland de sista i den längsta vallfärden i historien, som förbereder oss på den Yttersta Domen och kropparnas uppståndelse.
Pilgrimerna till heliga platser håller inte varandra i handen för de leds av en annan hand, Guds hand, som leder till friska vatten, alltså det vatten vi behöver för att överleva. I Evangeliet är det vattnet i Jordan, i Kyrkan är det påskvattnet eller nytt vatten som välsignas före dopet.
De sanna pilgrimerna har enkel utrustning och bär kors och ber rosenkransen på sina radband. De vandrar inte i första hand för sin hälsas skull eller för sin sinnesro, utan i tron. Att leva av tron är att vandra dit Anden leder, inte pådrivna av egna planer på självförverkligande. ”En källa brister fram”, sjunger vi under denna tid i Kyrkans liv. ”I honom blir vi barn till en och samma Fader. Outsägligt sköna i Hans ögon, oskattbara”, sjunger vi i sångboken Cecilia (258:5).
Det första budskapet idag är profeten Johannes’ ”Jag döper er med vatten men han som kommer efter mig skall döpa med helig ande och eld” (Luk 3:16). Det andra budskapet är dopet av Jesus genom Johannes i Jordan. Det budskapet är en uppenbarelse om den yttersta sanningen, vem Jesus egentligen är. ”Den heliga ande kom ner över honom – ”du är min älskade son, du är min utvalde” (3:22).
Om Johannes dop var ett omvändelsedop så var Jesu dop början på hans offentliga liv som profet och som Faderns utsände. Orden i Lukas evangelium uppenbarar Guds treenighet för folket och för oss: ”När Jesus blivit döpt och stod och bad öppnade sig himlen och den Helige Ande kom ner över honom i en duvas skepnad”, skriver Lukas.
Anden stiger ner, Fadern talar och Jesus framträder som Sonen i mänsklig gestalt: ”Den heliga ande kom ner över honom – ”du är min älskade son, du är min utvalde” (3:22). Fadern hörs, Anden syns och Sonen syns.
Kära kristna,
Dopet är början på vårt nya liv i Gud. Vad ska vi vara beredda på som döpta i Kristus och vad ska vi göra själva? Några av apostlarna var särskilt ivriga att följa Mästaren och ville gärna ha de främsta platserna i Guds rike, som kommer. Då ska vi lägga märke till Jesu svar: ”Kan ni dricka den bägare som jag skall dricka” och då menade han det blodiga martyriet som väntade dem som hans vittnen. Det visar att det finns krav på livet som lärjunge, efterföljare till Jesus.
Själv förstod Han allvaret med sin kallelse och fruktade det kommande lidandet, när han sade: ”Fader låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt”. Han, Guds Son, Allsmäktig Gud, visste vilka hemskheter som väntade honom, slagen mot huvudet, föraktet och hånandet, allt djävulens hat mot Gud! Tänk på det ett litet ögonblick! Ska vi verkligen ifrågasätta budskapet om Jesus och kalla det något annat än det glada och nya budskapet till alla människor? Det är alltid ett glädjebudskap - även om det är förknippat med martyrium!
Därför är festen Herrens dop ett ihågkommande av vår egen kallelse som Guds barn. ”Utan pånyttfödelse i vatten och helig ande kan vi inte se Guds rike”, säger Jesus till Nikodemus och till alla som nås av det glada budskapet. Vi måste nu leva ett liv som nyfödda, av Guds vilja, inte av mans eller kvinnas vilja.
Men hur kan det vara ett glatt budskap, frågar någon, när dopet och inlemmandet i Kristi kropp kan ha så skrämmande konsekvenser som martyriet? Svaret ges i Titusbrevet som vi läst idag på festdagen Herrens Dop: ”Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor” (2:11). Det är precis det som framgår av evangeliet idag i beskrivningen av Jesu dop. Guds barmhärtiga kärlek blev synlig när Anden steg ner över Jesus Faderns Son och Sonens Faders röst hördes, ”Du är min älskade Son, du är min utvalde” (3:22).
Att vittna om denna nåd är ett kärlekens verk eftersom ”Kristus har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk” (Tit. 2:14). Det budskap vi vittnar om som troende kristna kan inte vara något annat än ett glädjebudskap. Vi måste betona det om och om igen. Vi måste på något sätt insistera, eftersom de människor som medvetet avböjer Guds frälsande nåd är förlorade för Gud för alltid. Må de troendes bön rädda själar!
Kristi martyrer har tackat Gud för att de fått vittna med livet för tron på Kristus, han genom vilken den gudomliga nåden blivit synlig för människor när Han döptes av Johannes i Jordans vatten. Amen.
diakon Göran Fäldt
