Predikan Annandag Påsk 2023
Apg 2:14, 22-33; Matt 28:8-15
Kära medkristna,
Våra första bröder och systrar i tron på Herren Jesus Kristus den uppståndne, kom inte tillsammans för bön i sådana vackra rum som vi känner till och som enbart är reserverade för gemenskapen i Kristus. De möttes på gatorna och i hemmen, ibland i någon större villa som tillhörde någon känd neofyt.
Ändå var kraften i tron så levande att den inte kunde stanna kvar på platsen där de bodde och levde utan måste ut, vidare till andra. Snart hade tusentals blivit döpta och konfirmerade. Vi märker i dessa dagar en liknande rörelse, bort från ateismen och relativismen och till en stark övertygelse att sanningen i den tidiga kyrkan har förkunnats av apostlarna och deras många ivriga och lyckliga medhjälpare.
Någon berättade att 5364 vuxna döptes i församlingar i Frankrike efter påskvakan i år.
Kyrkan växer alltså både snabbt och på djupet. När katekumenerna döpts kallas de neofyter ända fram till Pingsten efter 40 dagar då de konfirmeras som vuxna. Denna unga och levande kyrka är också ”hemmets kyrka”, där barn växer upp med troende föräldrar och deras systrar och bröder i tron på den Uppståndne. Trons gemenskap är både fri och dynamisk. Den stressar inte, den bygger upp inifrån, inte utifrån genom påverkan. Det är hemmets kyrka.
Precis som Petrus predikade för judarna i Jerusalem på Pingstdagen, predikar apostlarnas efterföljare i dag samma sanningens budskap. De sprider det med många ivriga och lyckliga medhjälpare.
Kära medkristna, det är en nåd att få tillhöra denna gemenskap i Herren. Vi har inte förtjänat den. Vår enda förtjänst är överlåtelsen och kärleken till korset i alla dess former. Messias ”lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen”, säger S:t Petrus i dag.
I Kristus Jesus är vi räddade till det eviga livet. Våra kroppar skall däremot förgås och till slut försvinna, men de skall uppstå i kroppen på den Yttersta dagen. Det är grunden för vår glädje.
Allt bygger på att vittnesbördet om den tomma graven och kvinnornas möte med Jesus i Hans förklarade och uppståndna kropp är sanning. Vi tror på kvinnornas och apostlarnas vittnesbörd om Jesu uppståndelse.
Kyrkans fiender sprider uppfattningen att allt som står i Skriften, och allt som förts vidare i den apostoliska traditionen, är myt eller saga. Denna förfalskning av sanningen är lika gammal som ögonvittnenas berättelser om Uppståndelsen.
”Översteprästerna överlade med de äldste och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov”.
Det är ett bibliskt exempel på vad man i dag kallar ”fake news”, alltså osanningar som är politiska och ideologiska.
Allt sådant måste vi vara beredda på.
En ung flicka i en gymnasieskola i Jönköping hade valt att göra ett specialarbete om ”den tomma graven”, alltså det vi hörde om idag i evangeliet. Hon ställde tre exakta frågor:
- Vilka delar av den bibliska passionsberättelsen, specifikt kring Jesu avrättning, begravning och tomma grav, finns det historiska belägg för?
- Vad är forskarna, både kritiker och förespråkare, överens om när det gäller den tomma graven?
- Vilka möjliga förklaringar finns till den tomma graven?
Dessa uppriktiga frågor gav mig tillfälle att förklara. Först måste man konstatera att det inte finns några myndighetsprotokoll eller offentliga utredningar om vad som hände med Jesus efter att Pilatus dömt Honom till döden. Det har inte heller senare i historien hittats några bevis eller bevarade dokument. Det kan förstås som en nackdel eftersom Kyrkans fiender då kan säga, ”era berättelser är bara påhittade myter som passar in i er religion”.
Vårt svar är detta: apostlarna och lärjungarna vittnade om sanningen och bevisade sanningen genom att vilja dö för den. Ingen vill dö för en osanning, ingen vill ge sitt liv för ”fake news”.
Därför kan vi alltid säga: vi har inte sådana bevis som ni frågar efter men vi har vår tro och den är vi beredda att dö för! Amen.
diakon Göran Fäldt
