Predikan 8 söndagen under året 2019

Predikan 8 söndagen under året 2019

Syrak 27:4-7, Psaltaren 92: 2-3, 13-16, 1 Korinthierbrevet 15:54-58

Lukasevangeliet 6:39-45

Kära bröder och systrar i Jesus Kristus,

Fastetiden närmar sig och vi kan fråga oss på vilket sätt den kan föra oss närmare Gud. Vi kan lyssna mer till Guds ord under vardagarna, vi kan be mer tillsammans i familjen, vi kan avstå från en del lyx, vi kan vara mer uppmärksamma på andra. Framför allt rannsaka våra samveten, komma till klarhet om vad som är olämpligt i vårt liv, eller olämpligt i relation till andra. Vi kan be Jesus att visa oss en bra fastetid som är ett sätt att vandra korsets väg i vårt eget liv.

Den här söndagen undervisar oss Gud genom den heliga Skrift: Syraks bok, psalmen, brevet från Paulus till de kristna i Korinth i Grekland och Lukas om Jesu liknelse med ledaren som var blind. Alla tre läsningarna hjälper oss att komma närmare Gud. Syrak talar om vad som sätter människan på prov genom diskussioner. För att diskutera på ett bra sätt med andra måste man först gå igenom en slags tuff behandling. Man kan alltså använda sig av dåliga argument eller bra argument. Det är en process som det heter. Syrak använder bilden av en krukmakare som tillverkar olika fat och skålar och tallrikar. De ska hålla i vardagen men då måste de bli starka och fasta i en uppvärmd ugn. När de tas ut och svalnar kan de användas till något bra. Syrak varnar också för att ha fördomar, det vill säga att ha en uppfattning klar innan den är prövad. ”Beröm inte en man innan du har hört honom diskutera”, säger Syrak. ”Det är så en människa sätts på prov”. Det kan vi säga att vi i vår tid har många tillfällen till övning. Eftersom åsikter hela tiden cirkulerar och att människor blir upprörda just på grund av andra åsikter. Det här är alltså ett område för fastetiden: att försöka mogna i sitt sätt att diskutera.

Psaltaren i sin 92:a psalm för oss in på sättet att be. ”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga Hans namn”, säger psalmisten. I människans själ finns ett slags musikaliskt instrument. Det betyder att orden och tankarna går till Gud som en sång. På morgonen sjunger själen om Guds nåd och på kvällen om Hans trofasthet. Varje morgon finns Gud i vårt liv i kärlek och ljus, varje kväll är Han kvar hos oss i vår själ. Själen är det vi djupast är i oss själva. Ingen annan liknar oss och vi liknar inte någon annan, men Gud känner oss sådana vi är och bevisar oss sin kärlek.

Paulus för oss in på ett område vi oftare borde tänka på. ”Döden kan inte segra längre”, för Gud har övervunnit den för vår skull genom Jesus som dog för våra synder på korset i ett långt lidande i smärtor och ångest. Det är den stora nåden Gud ger oss i tron, hoppet och kärleken. Är vi bara uthålliga och trogna skall Gud belöna oss med uppståndelsen på den Yttersta Dagen, då allas kroppar ska uppstå ur förmultningen i graven. Det kommer att ske som ett mirakel, lika gudomligt som när vårt liv började som människor. Vi var som ett frö, vi blev som träd. Fröet hade en inre kraft som kom från Gud och det kunde växa. En blindfödd som Jesus botade liknade människorna vid träd, när han fått sin syn av Gud. ”De liknar träd som går omkring, sa han. Men vi människor ska inte bara växa på höjden och bredden. Vi vill växa i helighet. Därför är vi så tacksamma för dopets nåd. Det är genom dopet vår naturliga själ blir en andlig själ – den får oss att växa ”upp i himlen”!

Därför måste vi ”stå fasta och orubbliga och arbeta för Herren så länge vi lever”, uppmanar Paulus aposteln. Ja, det gör vi ju också så gärna och med stor glädje varje dag i våra familjer, i skolan och i arbetet. Vi måste alla leva ett rättfärdigt liv varje dag av tacksamhet mot Gud som skapat oss och gett oss så mycket gott i vårt liv.

Lukas varnar alla som har ledande befattningar och har ansvar för andra. Det är lätt att vara kritisk mot andra, menar Jesus i liknelsen. Det är så lätt att se de andras små fel men i själva verket är vi dåliga på att se våra egna fel fast de ofta är större än andras. ”Hur kan du säga till din broder: låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget?” Flisan är liten, bara som en liten sticka, bjälken är stor, som en kraftig stock eller bred planka. Så stora misstag kan vi alltså göra oss skyldiga till – om vi inte regelbundet rannsakar våra samveten och tar rätt på om vi har handlat rätt eller fel eller om vi tänker handla rätt eller fel i morgon. Den som inte lär känna sig själv och förstår sina goda och dåliga sidor han bör vara mycket försiktig om han ska vara en ledare för andra. ”Kan väl en blind leda en blind?” frågar Jesus i sin liknelse. Och Han ger själv svaret: ”Ramlar inte båda i gropen?” Det betyder att den som inte rannsakar sig själv blir till skada inte bara för sig själv utan för medmänniskan också. På så sätt finner vi den goda undervisningen till fastetiden redan nu i den Heliga Skrift som Kyrkan lyfter fram denna söndag före fastetidens början. Må Gud i sin godhet välsigna oss med goda föresatser att bli bättre människor. Må Gud bevara Angela Ta Seng Awng och hennes föräldrar på resan till himlen som har börjat bland oss. Amen.

                                                                                                                          diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.