Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Apg 7: 55-60; Ps 97; Upp 22: 12-14, 16-17, 20; Joh 17: 20-26

Kära medkristna,

Påskens budskap är också en önskan av Herren om enhet mellan alla som tror på honom och lever med honom i kärlek, därför säger han, ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”.

Hur skall denna Herrens önskan kunna förverkligas? Vägen till målet är Herrens bud, och det år också hans ord, i avskedstalet före sitt lidande, ”Ett nytt bud ger jag er”, säger han, ”att ni skall älska varandra, älska varandra så som jag har älskat er”.

Kärleken kan bara komma ur Guds hjärta och ta plats i människans hjärta. Därför säger han ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”. Kärleken är alltså en kraft som kommer av enheten med Gud och enheten med Fadern, Sonen och den helige Ande. Utan Gud finns varken verklig kärlek eller verklig enhet.

Vår kärlek som kristna människor är därför i princip ofullständig och vacklande, men inte ouppnåelig eller omöjlig. För att uppväga våra brister ger Gud oss sin nåd.

Den kärlek som finns är alltid inspirerad av Gud. På motsatta sidan står en mänsklig katastrof. När budet inte följs, och närheten till Kristus försvagas, kan inte heller enheten mellan de troende förverkligas och inte heller enheten mellan folken.

Jesu apostlar visar vad alla troende och lärjungar skall förvänta sig i livet. Korset är en nödvändighet men det vittnar om Kristi kärlek till alla människor som föds och som har fötts och levt. Alla som bär sitt kors deltar i Kristi frälsningsverk.

Han älskar alla eftersom det är Faderns vilja och eftersom alla människor är skapta efter Guds avbild. Han kallar oss till samma kärlek.

Det finns ingen född eller ofödd som inte inom sig bär en bild av Gud. Ur den bilden strömmar alltid den sanna kärleken, den vi människor kan få del av genom vår tro på Jesus.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Han kommer åter. Han skall stiga ner till oss på samma sätt som han uppsteg till himlen för att sitta på Faderns högra sida. Han skall komma som en blixt på himlen.

Då skall vi få den lön vi förtjänat och då skall vi slutligen kallas Guds söner och döttrar, vilken roll vi än haft i vårt jordiska liv. Den som tar upp en knappnål från golvet för Jesu skull, gör mer gott än den som utan kärlek skriver en hel bok om Guds nåd eller håller en lysande reträtt utan verklig kärlek. Den lilla förargliga knappnålen som någon tappar, är ett nådemedel,  säger Lilla Thérèse av Lisieux, som också är kyrkolärare i kärlekens vetenskap. Den som tar vara på dessa små nådemedel får himmelska nobelpris, undervisar Kyrkan.

”Se jag kommer snart och jag har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar”, är hans ord och hans ord litar vi på. Inga andra ord än Guds är att lita på. Hans ord är både bekräftelse och uppmaning. ”Gör det som hjärtat bjuder”, säger Gud till varje troende som omvänder sig.

Kärleken hos oss människor finns inte om den inte är inspirerad av Gud. Man kan se beviset för denna inspiration och samtidigt vår ofullkomlighet som människor i berättelsen om diakonen Stefanos martyrium. Judarna hade inte enhet i tron på vem Messias var och uteslöt Jesu egna lärjungar som vittnade om honom efter hans uppståndelse. Stefanos bön var däremot en helig kristen människas bön. Han insåg att de skulle ta livet av honom med stenkastning för vad han sagt som var sanning, men han försvarade sig inte mot deras anklagelser. Stefanos bad för dem att Gud inte skulle döma dem för synden att döda honom. Bara en helig kristen människa kan handla och tala som Stefanos: ”Han föll på knä och ropade högt Herre, ställ dem inte till svars för denna synd”. Vi får hämta vår styrka att leva och tänka som Stefanos i vårt möte med Gud. Hur det går till, vet vi. Jesus ger oss Livets bröd.

Kära medkristna, när vi får fira eukaristin tillsammans kan vi också sjunga tillsammans:

”Brödet bryts och vinet delas, halleluja, för att världen skall få leva, halleluja, Öppnade är Gud förråd, halleluja, källan flödar som var dold, halleluja (Cecilia 326)”. Gud gör det möjligt för oss att leva kärlekens och enhetens liv. Det är vår tro. Det är en levande tro eftersom det är en gåva från Gud. Amen.

diakon Göran Fäldt