Predikan 6 Påsksöndagen 2023

Apg 8: 5-8, 14-17; Ps 66; 1 Pet 3: 15-18; Joh 14: 15-21

Kära medkristna,

Det är en så underbar sak, något av så stor skönhet att vilja vara nära Gud och upptäcka att det är möjligt. Så många människor upplever glädje och framtidshopp under tiden kring den kristna påsken. Gud gör verkligen allting nytt. ”Han fyller oss med liv”, liv i överflöd.  

Överallt ser vi tacksamma hjärtan, ny vänskap med andra, glädjen att kunna bistå där det finns nöd och svårigheter. ”Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad Han gjort för mig” (Ps 66:16), ropade psalmisten, som vi hörde i responsoriet.

Ja, vi fruktar Gud, inte så att vi är rädda för Gud utan därför att Han är Herren, Herren vår Gud, helig och stor, allsmäktig och vis i allt Han gör. ”Hos Gud är livets källa, Halleluja!”

Under påsknatten i år mottog nästan 5000 män och kvinnor det heliga dopet i Kyrkan i ett gammalt katolskt land som har stort underskott på präster. Ja, se bara vad Gud har gjort för dem som nu är våra nya bröder och systrar! De goda prästerna är många, även om de är få. De har alla fått vigningens nåd genom handpåläggning av apostlarnas efterträdare, våra goda biskopar!

Om man är pessimistiskt lagd skulle man kanske säga att bristen på präster och kallelser för med sig att tron och Kyrkan förlorar i konkurrens med världens olika krav. Men det sambandet finns alltså inte. Det är därför att den Helige Ande rör sig bland människor och drar dem till sig. Människor som var ateister eller agnostiker säger plötsligt ja till Gud och till den Helige Ande. De vill ta emot dopet och bli Jesu lärjungar. Fast de inte var döpta fick de nåden att söka Gud. Det är så den Helige Ande verkar, genom att ge nåden som befriar och upplyser förnuftet och samvetet!

Jesus visste att hans lärjungar och apostlar skulle vara nära att ge upp när Han skulle lämna dem. Hur det gick till firar vi snart. Han lovade dem att ”inte lämna dem ensamma och att han skulle komma tillbaka och vara med dem för alltid”.

Vi skulle kalla det Guds omtanke och förståelse för oss som möter alla olika frestelser och utmaningar i världen, inte minst frestelserna mot tron.

Men Gud är större än vad vi själva tänker. Hans omtanke är något mycket mer och mycket större är våra omtankar. Han förenar oss med sig ”som vattnet blandar sig med vinet i kalken”, som Kyrkan säger när prästen förbereder eukaristin.

 Pingsten är Kyrkans födelse, brukar vi säga. Den Helige Ande kommer för att vi som tror inte ska vara ensamma utan få vara nära Gud hela tiden. Fadern och Sonen sänder Anden när Sonen i mänsklig gestalt lämnar oss och stiger upp till himlen varifrån Han stigit ner. Hans första förening med Kyrkan sker i Marias jungfruliga moderliv. Det är den gudomliga befruktningens heliga ögonblick, om man får säga så. ”Kristi förening med Kyrkan börjar i Jungfru Marias sköte, brudkammaren där brudgummen möter sin trolovade”, säger Louis Bouyer (Vishetens källa – Mariamysteriet i äktenskapets mysterium, sid 91), den lutherske pastorn som konverterade och prästvigdes i Kyrkan.

 Pingsten är födelsen, den gudomliga nedkomsten i liv och gudomlig nåd, det tror vi och det bekänner vi. Vi är bekännande kristna!

Att så många känt Guds närvaro redan innan de döptes fyller oss alla med glädje när vi hör det berättas. Vår familj har blivit större, hela samhället har lyfts upp och många människor har blivit gladare. De som förut varit deprimerade är det inte längre. Orsakerna till depressionerna är övervunna för så många som sagt ja till tron på Gud. Jesus har en gång sagt: ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig, I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” (Joh. 16:33). Amen.

                                                                                                diakon Göran Fäldt