Predikan 6 påsksöndagen 2018

Apg 10:25-26, 34-35, 44-48; Ps 98 1-4; 1 Joh 4:7-10; Joh 15:9-17

Vi kristna kan känna oss lugna – Jesus ger ju oss sin frid. Det kan ju hända att vi någon gång ändå undrar: ska vi fortsätta och vara med Honom? När vi går med föräldrarna och familjen till kyrkan regelbundet så är det på ett sätt en vana. Men man kan undra, ska det alltid vara en vana? Kan man gå sin egen väg men ändå ha Jesus som nära vän och vara lugn? Jag vet alldeles säkert att de som går sin egen väg förlorar lugnet efter ett tag och blir oroliga i livet. De har ingen frid. De blir envisa i sin självsäkerhet – en tid är det nytt och spännande, man får nya vänner. Men så inser man att man inte längre har friden inom sig. Man är inte lugn men man är envis och vill övertyga sig om att man kan leva på det sättet. Men jag vet, för jag har sett det så många gånger bland mina vänner: det är en lång väg tillbaka till friden därför att man har slutat vara med Jesus. Han säger till oss i dag: ”Bli kvar i min kärlek” (Joh 15: 9).

Kontakten med Jesus liknar kärleken mellan föräldrar och barn. Om det är bra i familjen är man lycklig och önskar sig inget annat. Är det problem i familjen känner man sig sjuk. Kontakten liknar också mannen och hustrun i äktenskapet. När man är trogen är man lycklig, är man otrogen är det som att ha djävulen inom sig som blåser liv i alla de sämsta egenskaperna.

Är inte det där med troheten något som också liknar relationen till Jesus? När vi är trogna har vi friden, är vi otrogna så skäms vi och börjar ljuga om oss själva. ”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kvar i min kärlek”, säger Jesus till oss i dag. Men tänk då ett ögonblick på alla de som är döpta men inte är trogna! Kan de vara kvar i hans kärlek? Det går ju inte! Hur man kan tänka sig två som är förälskade och förlovar sig och gifter sig och bildar familj med barn men som inte är trogna i kärleken! Det är klart att de blir olyckliga! De kommer att känna sig sjuka, de kommer att klaga på allt, men de skäms för att söka sig tillbaka till Jesus och vara med Honom, fortsätta vanan att gå till kyrkan, att be, att läsa lite i Bibeln, att älska sina medmänniskor – i alla fall lite grann!

Men det vill de inte för de vill bevisa att man kan gå sin egen väg och söka lyckan på annat håll. Men finner de den? Nej, det gör de inte! För de har inte friden. De är inte lugna utan oroliga. De är på en annan väg, den som leder till en svår olycka. Att vända tillbaka till Jesus är för dem svårt därför att de skäms för att vara otrogna!

”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er”, säger Jesus i dag. Han talar Sanningens Ord, Han är Sanningen. De som inte är med Honom har inte Sanningen utan måste leva på lögnen, på osanningen. Det är klart att de aldrig kan bli lyckliga på det sättet!

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er”, säger Jesus (Joh 15:16). Ja, kära bröder och systrar, varför skulle vi inte tro Honom på Hans ord? Han är ju själv Sanningen, den som ger oss friden, den som gör oss lugna, den som får oss att känna oss verkligt utvalda och älskade.

Vi har inte förtjänat det, men det är ändå sant: ”Ni är kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i Hans kärlek” (Joh 15:10), säger Jesus. Det får bli slutsatsen denna sjätte söndag i påsktiden: det är vår eviga lycka att vi är utvalda av Gud. Det enda sättet att tacka Gud för denna stora nåd är att bära frukt i kärlekens goda gärningar. Amen.

Diakon Göran Fäldt