Predikan 4 Påsksöndagen 2019
Apostlagärningarna 13:14, 43 - 52 Uppenbarelseboken 7:9, 13 - 17 Johannesevangeliet 10:27-30
Kära bröder och systrar,
Den allvarliga strid som pågår i Kyrkan handlar om den traditionella katolska tron och förändringar i det moraliska livet; det handlar om Bibelns ord om människan och det moderna samhället.
Traditionell katolsk tro säger om våra handlingar som kristna: en god handling är bara god om allt i den är gott; en ond handling är inte mindre ond om det i den också finns något som är gott.
Traditionell katolsk tro säger att man och kvinna skall vara gifta innan de sätter barn till världen. Den säger att förbundet mellan mannen och kvinnan i äktenskapet inte får brytas. Den säger att nytt mänskligt liv måste respekteras från första stund. Den säger att de gifta måste bli heliga för att uppfostra sina barn till Guds barn och överföra tron till dem.
Liberal undervisning säger att relationen mellan mannen och kvinnan i kärlek är viktigare än detaljerna i den katolska etiken om fortplantningen. Liberal undervisning säger att kristna som lever i otillåtna former av gemensamt liv kan få ta emot sakramenten för att lättare leva efter de kristna buden. Det betyder att handlingar som är onda därför att de strider mot Guds bud kan accepteras om det i handlingarna finns uttryck för goda värden. Det betyder att kristna får höra av präster att de är moraliska om de eftersträvar någon gott men utför något ont för att uppnå det goda.
Striden i Kyrkan handlar om auktoriteten i undervisandet. Vem förklarar sanningen på ett giltigt och tillförlitligt sätt? Striden består av att kritiken mot den liberala undervisningen inte tolereras. Om den inte avtar och ändras finns en stark tendens i den liberala undervisningen att söka förändringar i den traditionella tron och moralen. Det är på det området det pågår en strid i Kyrkan som delar hela Kyrkan i olika läger.
Apostlagärningarna ger exempel på denna strid redan i Kyrkans första tid. Paulus förkunnar den religiösa sanningen som uppenbarats för Jesu lärjungar och apostlar. I Antiokia i Pisidien bemöts han av smädelser. Det betyder att de avvisade den sanning som anförtrotts honom som Kristi apostel. Det här avvisandet av läran eller delar av läran och moralen karaktäriserar vår egen situation i Kyrkan. Enheten i Sanningen är redan förlorad, men finns kvar men ifrågasätts. När Jesus själv ifrågasattes och inte blev trodd av judarna pekade han på lärjungarna: ”Mina får lyssnar till min röst och jag känner dem och de följer mig” (10:27).
Vi förstår av detta att enheten i sanningen finns hos lärjungarna därför att de lyssnar till Herrens röst. Det finns ingen strid mellan dem, bara mellan dem och judarna och, som erfarenheterna sedan utvisar, mellan dem och de som inte tror eller tror av egna övertygelser.
Uppenbarelseboken i läsningen i dag befäster de trognas vittnesbörd genom de vita kläderna som de bär i himlen och som änglarna lägger märke till. Det betyder att alla som bevarar tron och moralen, sådan den uppenbarats av Kristus i hans Kyrka, har varit beredda att ge sina liv för Kristi sanning om tron och moralen. Han säger: ”Jag och Fadern är ett”. Det finns alltså bara en väg till målet i himlen och till uppståndelsen på den yttersta dagen och det är den sanna tron som Jesus gett oss som gåva i dopet och sakramenten. I den tron finns enheten mellan Gud och människan. Amen.
diakon Göran Fäldt
