Predikan 33 söndagen under året 2023
Ords 31: 10-13, 19-20, 30-31; Ps 128: 1 Thess 5: 1-6; Matt 25: 14-30 eller 25: 14, 15, 19-21
Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Jesus Kristus har mycket att säga oss genom sina liknelser och inte minst i den vi hört idag. Han säger att vi alla, inte bara vi kristna, har fått vissa gåvor av Gud. Vi är de där tjänarna som skulle sköta en egendom, när ägaren var bortrest. När ägaren kommer hem igen vill han veta hur tjänarna tagit hand om hans affärer. Jesu ord kan också förstås som uppmaningar till oss att använda våra personliga egenskaper till något gott.
Nu är vi alla lika på ett sätt men olika på många andra sätt. Vi kan översätta det så att vi alla har egenskaper – alltså möjligheter att göra något – och det ska vara något gott. Det måste vi tro är Guds tanke. Något annat är inte tänkbart. De olika egenskaperna vi har finns så att vi tillsammans med andra, med sina egenskaper, ska göra något vi inte kan göra själva.
Vi kan till exempel inte bygga en bro över en flod eller en sjö själva. Men tillsammans kan vi göra det – om vi använder de personliga egenskaperna i samarbete. Alla egenskaper behövs för att bygga en bro och en bro är till hjälp för många. Alla är inte bra på allt. Men alla är bra på något.
Men det finns en fara med att fuska med sin förmåga. Det är när vi inte tänker på de andra, utan bara på oss själva. Det är den tjänaren som grävde en grop och gömde sin chefs pengar i gropen. Där gjorde pengarna ingen nytta. I slutet av liknelsen säger Jesus, som om han och ägaren var samma person: ”Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret därute. Där ska man gråta och skära tänder” (Matt 25: 30).
Det här med ”att skära tänder” säger oss att vi anklagar oss själva så starkt att det ”gnisslar om tänderna”. När det är så illa, säger människan till sig själv: ”Hur kunde jag vara så dum, så envis, så egocentrisk, så hård och okänslig”? Och man tuggar och tuggar och tuggar på sina dåliga egenskaper och önskar att de inte fanns.
Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna! Vi tror ju alla på Gud. Vi vill ju göra något med Guds hjälp och göra andra glada. Vi känner oss faktiskt lyckligare när vi har gjort något gott för andra, än när vi gjorde det för oss själva. Det vet ni barn också.
Det är den tjänaren i liknelsen som fått fem talenter och som tjänat fem talenter till och överlämnade tio talenter till sin chef.
Till honom ska ägaren i liknelsen säga: ”Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket”. Tjänaren blev lycklig för att hans chef var glad. Och han blev sedan rikligt belönad: ”Gå in till glädjen hos din herre” (Matt 25:23).
Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna! Så är det alltså att våra goda gärningar blir belönade av Gud som gett oss möjligheterna att genom våra egenskaper göra något för andra och inte bara för oss själva. Vi kan alltså reservera våra goda sidor för oss själva, eller använda dem för andra. Vårt samvete upplyser oss om vi har gjort rätt val och gjort det rätta.
I himlen ska vi till slut förstå skillnaden. Antingen får vi gå in i vår Herres glädje eller bli utkastade i mörkret. Vårt mål är i himlen men vi kan missa målet genom vår själviskhet och hamna i helvetet. Lyssnar vi till Gud och blir inspirerade av Jesus och av allt han sagt och gjort, då väntar oss en verklig glädje i den stora skaran människor som i detta livet trott på Gud och litat på Gud i allt. Helgonen är alla dessa många människor som använt sina gåvor till Guds ära och medmänniskorna till hjälp.
”Var och en som har, han ska skall få, och det i överflöd” (Matt 25: 29), säger Herren Jesus Kristus. Amen.
diakon Göran Fäldt
