Predikan 31 söndagen ”under året” 2018 i Nässjö

5 Mos 6:2-6; Ps 18: 2-4; Heb 7:23-28; Mark 12:28b-34

Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn,

I brevet till Hebréerna talar Paulus om ”den överstepräst vi behövde” (7:26).

Varför skulle vi behöva en överstepräst? Varför har det i alla kulturer funnits präster? Innan Gud kallade Abraham fanns andra folk, hade de präster? Antagligen. Abraham har ju mött prästen Melkisedek, som var både kung och präst i Salem, det som sedan blev Jerusalem. Men då fanns inte Guds egendomsfolk, söner och döttrar till Abraham.

Innan Gud kallade Mose fanns inga präster hos judarna, eller hebréerna, som de också kallas. I öknen under vandringen från fångenskapen i Egypten till det utlovade landet, Kanaan, på andra sidan Jordanfloden, fick folket präster. Varför behövdes de? Vad var deras roll?

Judarna fick dela sin del av världen med andra folk. Hade de präster? Ja visst! Hade de kungar? Javisst. Men judarna hade inga kungar, Gud hade gett dem präster, men inte kungar. Folket tjatade på Gud och han gav dem kungar.

Prästerna talade till folket på uppdrag av Gud. Det Gud sa, upprepade prästerna så gott de kunde. Folket samlades kring prästerna därför att de talade Guds ord.

I dag berättar evangelisten och aposteln Markus om ett samtal mellan dem som studerat Guds ord och Jesus. De kom in på frågan om Guds bud. Vilka var de viktigaste? De fick svar av Jesus men de visste inte ännu att han var den Överstepräst alla behövde, den Paulus talade om i brevet till judarna, eller hebréerna, som de också kallas. För att få veta vad som alltså gällde som den sanna lagen gick de alltså till rätt person utan att veta vem han var.

Paulus kallar honom ”den överstepräst vi behövde”. Men judarna tänkte på Jesus mer som profet, en av de många profeterna som talat till folket under hela deras historia, från det att de utvandrat från Egypten, där de varit slavar under farao.

Vart ska vi nu komma med allt detta? Vi ska komma till några ord i det kristna dopet, som vi alla har tagit emot. Det finns bland oss ett barn som ännu inte är fött, men som kommer att födas under tiden vi firar Jesu födelse. Det barnet har inte tagit emot dopet men kommer att få det, när föräldrarna ber om det. Ni som är minst här bland oss, ni är ändå lika stora som vi som är stora, därför att ni står nära Gud. Jesus säger: om ni inte blir som barnen kan ni inte komma in i himmelriket. Att vara barn till Gud är att lita på Gud och det gör ni alla, ni som är små här bland oss, men stora inför Gud.

Det som utlovas i dopet är att den döpte skall bli präst, kung och profet! Nu förstår vi varför vi talade så mycket om hur folket, det judiska folket, fick präster, kungar och profeter. Det hänger ihop med att vi som kristna, vi alla här, blir räddade undan den eviga döden genom att vara förenade med Jesus Kristus som är både präst, kung och profet. Men det är inte en fin utmärkelse som vi får, det är inte en belöning. Vad är det då?

Det är fråga om ledarskap. Alla kristna är utvalda av Gud genom dopet att leda alla folk till sanningen om Gud. För att kunna göra det måste alla kristna vara trogna i tron på Gud den Allsmäktige och följa hans bud och leva ett heligt liv. Det är vad som ligger i det kristna dopet: att bli som Kristus själv, som är kung, profet och präst. Prästens roll är att vara medlare mellan Gud och människor. Då måste vi som kristna människor också vara medlare mellan Gud och andra människor genom att leva som kristna, inte som hedningar, inte som ateister, inte som syndare.

Människor kommer till Gud och blir förenade med Gud genom att en överstepräst, den som Paulus talade om, är alla prästers präst, alla kungars kung och alla profeters profet. Denne överstepräst, Jesus Kristus, har kallat oss att vittna om Gud genom att följa Honom på hans livs väg, från livet i Nasaret i den heliga familjen, till profetåren med lärjungarna och till korset där han frivilligt gav sitt liv för att vara en alldeles särskild medlare. Han är medlare mellan Gud som i sin barmhärtighet och kärlek till alla människor vill ge dem del i Uppståndelsens ljus efter den jordiska döden och det eviga livet hos Gud i paradiset. Vårt liv är en väg, vårt liv har ett mål: det saliga skådandet av Gud som vi inte nu kan se.

Alltså kära bröder och systrar i den kristna tron, det har alltid funnits präster, även i andra kulturer, men ingen av dem har varit en överstepräst som kunnat offra sig för alla och för att göra alla levande i den Helige Ande. Denne präst är inte som andra. Han är som Paulus säger i brevet: ”Helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna.” Det är Han, Jesus Kristus, som kommit till oss idag för att fira en måltid med oss där vi får del av Livets bröd. Vi är beroende av Honom för vår eviga lycka, redan här på jorden, men också i evigheten. Vi kan inte offra oss själva som försoningsoffer som Han. Han är ett försoningsoffer för oss, som Paulus säger: ”Han offrade sig för folkets synder en gång för alla, när han offrade sig själv”. Därför böjer vi alltid knä inför Hans kors för att tillbe Honom, lovsjunga Honom och tacka Honom för allt Han gjort för oss som ”den överstepräst vi behöver.” Amen.

Diakon Göran Fäldt