Predikan 30 söndagen under året 2019

Syr 35: 5-17; 20-22; Ps 34, 2-3; 18-19. 23; 2 Tim 4: 6-8, 16-18; Luk 18: 9-14

Kära bröder och systrar,

Jesus inbjuder oss till en gemenskap som förbereder oss till den stora och eviga gemenskapen i den segrande Kyrkan i himlen. När han vandrade på jorden predikade han Guds rike och undervisade hur och vad man skulle tro för att uppnå rättfärdighet och leva ett nytt liv i Gud.

Det är viktigt att inse att hans ord är för alla tider och alla folk. Varje bevarat Ord av Herren är en hjälp från den Helige Ande. Vid sin Himmelsfärd säger Han till apostlarna: ”Men ni skall få kraft när den Helige Ande kommer över er” (Apg 1: 8). Att han undervisar måste vi förstå så att vi hela tiden är i behov av att tron ger oss insikt i det moraliska och andliga livet.

Berättelsen om de två som båda gick till templet för att be till samma Gud men som hade olika syn på sig själva som människor inför Gud är en undervisning i den kristna etiken.

Jesus pekar på skillnaden mellan egen upphöjdhet och ödmjukhetens dygd. Farisén representerar arbetsmoralen och lagligheten i samhällsordningen. Tullindrivaren representerar människor som inte eftersträvar erkännande från andra människor utan snarare väntar sig människors kritiska hållning som utesluter dem från den sociala gemenskapen.  De väljer en ödmjuk attityd.

Dessa två uppträder olika i templet inför Gud. Den enes relativa självbelåtenhet och den andres nästan överdrivna syndamedvetenhet får omedelbara konsekvenser som framgår av  Jesu avslutning av sin undervisning: bara en av dem kunde gå hem rättfärdig inför Gud, bara en upphöjdes ur sin mänskliga ofullkomlighet.

Låt oss bara observera att Jesus på intet sätt säger något om de båda männens slutliga och eviga tillstånd. Jesus talar om deras i tiden omedelbara erfarenheter.  

Det bör få oss att tänka: Har vi erfarenheter både som fariséer och som tullindrivare måste vi se växlingarna i livet som övningar inför det eviga livet efter döden. Vi lär oss hela tiden genom Guds egen närvaro i vårt liv att välja och bestämma oss för en viss handling och för en viss attityd till saker och ting, ja till människor och till rättigheter och förpliktelser. Allt tjänar vår andliga mognad.

Vi inser att tron alltid har praktiska konsekvenser och att tron styr vårt dagliga liv i varje liten detalj. Paulus säger i brevet till sin älskade medarbetare Timotheos: ”Akta dig för att slå dövörat till för sanningen” så att du inte faller av och tror på ”legenderna”. Nej, varnar han: ”Håll huvudet kallt och var beredd att slita ont när du skall fullfölja din tjänst.”

Dessa ord får oss att inse att vårt liv inte kan vara en bekväm och kravlös vandring i Guds rike och fram till vår egen situation inför Gud. Vår dagliga bön till Gud är det enda som kan hjälpa oss att nå det eviga målet. Psalmisten sade: ”De rättfärdiga ropar och Herren hör och räddar dem ur all nöd” (Ps 34: 18).

Vi får gärna tro att det var denna räddning den ödmjuke tullindrivaren upplevde i templet när han slog sig för bröstet och bekände och sade: ”Gud, var nådig mot mig syndare” (Luk 18: 13). Amen.

                                                                                             diakon Göran Fäldt