Predikan 30 december 2022, den Heliga Familjen

Syr 3: 2-6, 12-14 eller Kol 3: 12-21; Ps 128; Matt 2: 13-15, 19-23

Kära kristna i familjerna!

Det finns en viss likhet mellan Paulus’ syn på familjelivet och hur vår tids familjeterapeuter arbetar. Även om psykologerna har tagit över mycket av den själavårdande insatsen i familjerna och i samhället så är det inte mycket som skiljer i sak: ”Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod” (Kol 3:12), säger aposteln och vilken modern familjepsykolog skulle invända mot dessa råd.

Alla vet också hur viktigt det är att tillämpa de goda råden och börja med sig själv och rannsaka samvetet regelbundet, dels för att komma på vad som redan brister, och dels för att göra rätt i framtiden. I samma brev säger Paulus:” Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida” (3:1).

Paulus ger klara och tydliga förhållningsregler till den kristna familjen: ”Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna. Ni män, älska era hustrur och var inte elaka mot dem. Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara bland kristna. Ni fäder, reta inte upp era barn, då tappar de modet” (18 - 21).

Det finns en liten risk att i varje tid ifrågasätta den traditionella familjesynen och den äktenskapliga moralen eftersom tiderna förändras och förutsättningarna med dem. Vi behöver bara tänka på förändrade könsroller mellan man och kvinna och hur man idag ska kunna försörja sig som familj. Det är när man har gjort alla moderna misstag som man ändå till slut återvänder till de traditionella värderingarna och ser på Kyrkan och hennes undervisning som en klok och livserfaren moder som ger goda råd.

Unga människor som gifter sig idag ställer sig med rätta frågan, ”vad är egentligen en familj och vad är egentligen en ”helig familj”? Har man inte tillsammans ställt den frågan är sannolikheten inte stor för att de unga gifta ska komma till kyrkan för att fira, som idag, strax efter högtiden Kristi födelse, den heliga familjens fest.

Låt oss försöka klara ut några begrepp. Kärnfamiljen, mamma, pappa barn, är en livsgemenskap som föder nytt mänskligt liv. Alla familjer har starka skäl för att älska varandra eftersom barnen är frukten av dem själva. Att älska sin familj är alltså i flera avseenden att älska sig själv. Guds bud motsäger inte en sådan egenkärlek: ”Du skall älska din nästa som dig själv”. Den utåtriktade kärleken i familjen betonas av Kyrkan som manar familjerna att vara öppna mot andra och deras behov och att vara andra familjer till hjälp. Men också det tjänar familjens egenintresse. Detta egenintresse upphöjs till den kristna principen om kärleken som självutgivande, det vill säga lik Guds kärlek som kommer till sitt mest upphöjda tillstånd i Jesus kors och offer i lydnaden till Fadern. ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns däruppe, där Kristus sitter på Faderns högra sida” (Kol 3:1). I detta självutgivande som Kristus uppmanar till, finns just det som vi menar med helighet och som förklarar deltagandet i den kyrkliga festen ”Den heliga familjen”.

Evangeliet talar idag om Josefs, Marias och Jesus’ flykt undan förföljelse och möjlig död. Här kommer den övernaturliga verkligheten till hjälp. Guds ängel, osynlig men aktiv och god, ingriper i den svåra stunden. Den förföljda familjens öde ligger i Guds händer. Det är alltså den andra definitionen av vad en ”helig familj” är. Gud beskyddar alltid sina älskade och leder dem, både i den jordiska betydelsen och i den slutliga, den övernaturliga och himmelska. Josef varnas i en dröm av Herrens ängel att Jesu liv var i fara genom Herodes som kämpade för sin egen maktposition i Israel. Det förefaller vara samma ängel som talade till honom ungefär ett år tidigare då det uppdagats för honom att jungfrun Maria, hans trolovade, var havande och väntade en son.

Maria själv hade fått besök av en ängel som meddelade henne Guds vilja att hon skulle föda Frälsaren. Det är bara Lukas som ger oss kunskapen om bebådelsen till Maria: ”Du skall bli havande och du skall föda en son och du ska ge honom namnet Jesus” (Luk 1:31). Den ängelns namn får vi veta, Gabriel.

Andra gången en ängel talar till Josef är det en befallning att samma natt omedelbart ge sig i väg till Egypten och stanna där tills Herodes dött och faran för Jesu liv var över och den heliga familjen kunde börja den långa vandringen tillbaka till Israels land.

Det var nu, som Skriften uppenbarar för oss, den tredje gången Herrens ängel visar sig i en dröm för Josef och befaller honom att ta med sig sin hustru Maria och barnet Jesus och återvända hem.

När de väl kommit tillbaka ska de bosätta sig i Nasaret som blir platsen för den heliga familjens liv fram till Jesu offentliga liv och fullbordandet av Faderns vilja att Jesus som Gud och människa ska frambära det slutgiltiga försoningsoffret för människans synder och ondska.

Den heliga familjens fest är alla kristna familjers vardagsfest. Det är i familjelivet som kärleken mellan mannen och kvinnan och det gemensamma arbetet för barnen tar form och blir välsignat. Familjen som samlevnadsform är en grundläggande del i Faderns skapelseplan för hela mänskligheten.

Men det finns alltså två heliga familjer, de rent mänskliga familjerna, kärnfamiljerna, släktfamiljerna som har det gemensamt att de bidrar med sig själva genom att får barn. Jesu familj är den universella och eviga familjens gemenskap. Jesus är inte frukten av en mans och en kvinnas äktenskapliga kärlek. Den är en avbild av gemenskapen mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande. Maria som jungfru är den mest fruktbärande av alla kvinnor ty hon blir hela mänsklighetens moder, hon är den nya Eva och hennes son är den nye Adam. Därför kan vi idag fira två heliga familjers fest, vår egen mänskliga, och den gudomliga. Amen.

                                                                                                                            diakon Göran Fäldt