Predikan 27 söndagen under året 2024
1 Mos 2: 18-24; Ps 128; Heb 2: 9-11; Mk 10: 2-16
Kära bröder och systrar,
De tre läsningarna idag den 27 söndagen under året handlar alla om mannen och kvinnan i äktenskapet som Gud instiftat.
Var och en av de här bibelläsningarna skulle kunna vara utgångspunkt för predikan. Budskapet för söndagen kan ändå bara komma fram i vad de tre läsningarna betyder tillsammans. Då frågar vi. Är alla tre lika viktiga? Finns det någon läsning som man kan bortse från, och någon man ska koncentrera sig mer på?
Moseboken talar om hur människan levde ensam i Edens lustgård. Bibeln säger i äldre svensk översättning människan, inte mannen, som i Bibel 2000. När Pilatus visar upp Jesus med törnekronan för judarna, säger han egentligen ”människan”, ett berömt ord på latin, ”Ecce Homo”!
Men Gud såg att det inte var bra att han var ensam och därför skapade Han kvinnan, av mannen, som en hjälp till honom som Gud skapat av jord. Kvinnan är alltså skapad av en mänsklig varelse medan mannen kommit till av den nakna naturen, den bibliska ”jorden”. Det ordet återkommer vid den kristna begravningen: ”Av jord är du kommen, jord skall du åter bli”.
Hebréerbrevet talar om Jesus, vår Återlösare och Mästare. ”Han som helgar och de som blir helgade har alla samma fader” (2:11). Markusevangeliet talar om äktenskapets oupplöslighet: ”Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja år” (10:9).
Här betyder ”människan” först mannen och sedan kvinnan, eller först kvinnan och sedan mannen. Båda är ju förenade till ett, som Moseboken säger, och därför gäller lagen om äktenskapets oupplöslighet för både mannen och kvinnan i samma grad. ”En man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett” (2:24), säger Skriften.
Vad ska vi då dra för slutsats av de tre läsningarna tagna tillsammans? Psalmen ligger utanför det gemensamma temat men det betyder inte att den är mindre viktig. Den är också i lika hög grad Guds ord. I en enda versrad upphöjs äktenskapet till en förening som Gud välsignar: ”Som en vinstock som bär frukt är hustrun i ditt hus, som plantor av olivträd är barnen kring ditt bord” (128:3).
Mannen gör huset och kvinnan föder livet. Och de sitter tillsamman vid ett och samma bord. Det är ett kärlekens middagsbord. Jesus är den främste gästen vid familjens bord.
Om honom sa Hebréerbrevet: ””En liten tid var han ringare än änglarna, nu är han krönt med härlighet och ära därför att han led döden”.
Vad drar vi för slutsats av de tre läsningarna idag? Hur upplever ni Guds heliga Ord?
Kära medkristna,
Gud talar till oss om vårt mänskliga liv, om livet, korset, döden och segern över döden. De tre läsningarna idag handlar alla om mannen och kvinnan i äktenskapet som Gud instiftat. Livet med barnen i familjen har blivit en kallelse för alla de döpta att ära Gud och tjäna medmänniskorna.
Ur dessa kristnade familjer kommer andra frukter. Varje präst är som man först en frukt av den äktenskapliga kärleken liksom varje ordenssyster och varje nunna som kvinna är frukter av det oupplösliga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det är människan som man, som Gud viger till präst, inte som kvinna. Det är människan som kvinna som Gud viger till nunna, inte som man.
Så bygger Gud upp sitt folk. Och Gud säger till mannen och till kvinnan och till dem som en enhet: ”Du får äta av alla träd i trädgården, utom det som ger kunskap om gott och ont”. Så har Gud byggt in i livet heligheten i mannen och kvinnan och i dem tillsammans. Må alla kunna glädja sig åt denna höga kallelse och finna lycka och frid i Guds stora gåva! Så har jag förstått budskapet för söndagen. Amen.
diakon Göran Fäldt
