Predikan 26 söndagen under året 2024

4 Mos 11: 25-29; Ps 19; Jak 5:1-6; Mark 9: 38-43, 45, 47-48

Kära medkristna,

Bland oss katolska kristna talas det ofta om tidens utmaningar. En rapport från USA säger: ”Under en viss period aborterades en fjärdedel av graviditeterna, en tredjedel av alla barn föddes till ensamstående mödrar, och hälften av alla äktenskap slutade i skilsmässa. Två tredjedelar av ungdomar och vuxna, som dömts för allvarliga brott, kom från hem med bara en förälder”. Saknar vi hos oss dessa utmaningar? Nej, de saknas inte! På vilket sätt är vi då kallade att ingripa?

Då säger någon: ”Vi behöver den Helige Ande”. Men vad är det för tros lära? Är det nu vi som ska tala om för Gud vad vi behöver? När har vi lärt oss att tala om för Gud vad vi behöver? Är det inte tvärtom så att den Helige Ande behöver oss? Är det inte Gud som bestämmer när Anden ska komma över oss?

Mose handlade som präst för Guds utvalda folk och ”talade om för dem vad Herren sagt” (11:24). Han lät de äldste ställa sig kring tältet. ”Då steg Herren ner i molnet och talade till Mose och han tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste. När Anden kom över dem greps de av profetisk hänryckning, för första och enda gången” (11: 24 - 25).

Det var alltså inte av mänsklig vilja och bön som Anden kom över dem, utan av Herrens vilja. Så är det alltid. Det är inte vi som bestämmer när Anden ska komma utan Gud som sänder den av sin egen gudomliga vilja. Han väntar inte länge och sänder Anden därför att han behöver oss för sin plan bland människorna, som han skapat av kärlek och kallat att medverka med Sin nåd och i Sin gudomliga plan för skapelsen.

På Pingstdagen är det Anden som sänker sig över apostlarna i eldslågor som liknar den brinnande törnbusken ur vilken Gud talade till Mose (2 Mos 3:2-3). Anden sänkte sig över apostlarna, inte därför att de bett om det, utan därför att Gud utvalt dem att utbreda Guds rike bland människor. Detta upprepar sig inte. Det har skett och sedan dess lever Anden i Kyrkan och i hela den skapade världen, inte för att vi vill det, utan för att Gud den Treenige bestämt det för alla tider!

Om vi kunde läsa Guds tankar skulle vi förstå att Gud behöver oss som tror på honom som budbärare. Gud har ju sänt änglar som sina budbärare, nu vill han sända människor av kött och ben som sina nya budbärare!

Kära medkristna! Guds plan finns ju alltid. Har inte Gud skapat oss, kallat oss och befallt oss att förkunna hans budskap? (Matt 28: 19-20a).  Jo, Herren har mycket tydligt sänt oss.

Denna gåva kan vi bara använda i Herren Jesu namn. Vi gör inte något av oss själva utan bara på Guds uppdrag.

I Moseboken hörde vi att Herren Gud ”tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste” (11:25). Gud är Herre över sin nåd och handlar med den efter sin vilja som när han ”låter en man driva ut demoner i Herren Jesu namn, fast denne man inte hörde till apostlarnas gemenskap. Gud kan alltså handla utanför den gemenskap han grundat som sin Kyrka.

Mannen och lärjungarna kunde bota och driva ut onda andar, inte för att de sa att de behövde Anden, utan därför att Gud behövde dem som sina välsignelsebringande sändebud.

När Moseboken säger att Herren Gud ”tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste” (11:25) kan vi ana hur starkt bandet mellan Gamla och Nya förbundet med Gud är. För vad är det som sker då Kyrkan genom Herrens sändebud förmedlar vigningens sakrament? Gud är den som ger, människan den som tar emot.

Gud ger Andens gåvor till dem han velat utse till sina budbärare i en fallen värld. Han har skapat den men den har avfallit i olydnad. Ändå vill Gud återföra den till sin barmhärtiga kärlek. Olydnaden har splittrat världen.

Det betyder att de som Gud behöver och utrustar med sin nåd har ett större ansvar än andra. De får inte ”leva i lyx och överflöd här på jorden”, som det står i Jakobs brev. Nej, alla som Gud behöver måste leva så som Gud gjort i mänsklig gestalt. Jesus är hela vårt livs Mästare och vi får hämta vishet ur korset och inte av världslig visdom eller makt.

Gud Anden förväntar sig vårt mänskliga svar i ödmjuk lydnad för hans bud och lag. Den sanna trosläran är alltså att den Helige Ande behöver oss. Då kan vi inte förhäva oss och göra oss till herrar över andra utan måste söka visdom i Kristi kors.

De som ropar extatiskt efter den Heliga Ande är som Baals profeter som utmanade Guds profet Elia vid berget Karmel, som det står i Första kungaboken. De skrek och bad och skar sig blodiga men någon eld över de två ungtjurarna, på stenaltaret de byggt upp, kom inte. De började hoppa kring altaret men Baal svarade inte. Då retade Elia upp den och sade: ”Ropa högre!”

Elia förberedde ett annat altare och bad inför det som präst och Gud hörde honom och undret skedde. Elia är här Herrens sanna präst. ”Herrens eld slog ner över offret och veden och stenarna och jorden och slickade upp vattnet ur diket” (18:38). Herren Gud behövde människan Elia som han kallat som profet för att tillintetgöra de falska Baalprofeterna! Guds straff av de förhärdade och avfallna är rättvist och fruktansvärt!

Men kan straff från Gud, som är kärleken, vara något fruktansvärt? Låt oss tänka efter: om vi gjorde något dumt i skolan som barn och läraren anmärkte på oss, kunde vi då lätt ta straffet? Jo, det kunde vi. Men när vår pappa fick veta vad vi gjort och straffade oss, vilket var värst och vilket var fruktansvärt? Det var skillnad på straff och straff! Och vi fick uppleva att vår pappa älskade oss.

Av detta må vi lära oss att inte var högmodiga utan saktmodiga och ödmjuka av hjärtat. Det är också kännetecknet för de verkliga helgonen. Den ödmjukheten är den största makt en skapad varelse kan ha. Genom den kan de heliga, med Guds medgivande, utföra underverk bland människor. Gud behöver människor för att ge dem Anden. Falsk lära är att säga att vi, syndiga människor, behöver Anden, som för att ge Gud en läxa! All makt ligger hos Gud, inte hos oss. Amen.

diakon Göran Fäldt