Predikan 26 december 2023, den helige Stefanos dag
Apg 6: 8-10, 7: 54-60; Ps 31; Matt 10: 17-22
Kära bröder och systrar,
Den väldiga kontrasten i Kyrkans firande av Herrens Födelse den 25 december och diakonen Stefanos martyrium den 26 december har ingen historisk bakgrund. De som studerat fornkyrkans historia har kommit fram till att Stefanos martyrium inträffade på vintern år 36 eller 37. Jesu födelse inträffade enligt forskarna år 7 eller 6 efter vår tidräknings början. Jesu död och uppståndelse i Jerusalem antas ha skett år 30.
Historiskt sett är det alltså omkring 30 år mellan de två händelserna, men liturgiskt i Kyrkans ordning är det ett dygn.
Festen Sankt Stefanos diakon och martyr har firats i Kyrkan sedan 400-talet dagen efter Jesu födelse. I Konstantinopel firades martyriet den 27 december, eftersom man där firade högtiden Maria Guds Moder den 26:e, det vi, i den latinska traditionen, firar på nya årets första dag, den 1 januari.
Stefanos kropp upptäcktes utanför norra porten in till Jerusalem, enligt en namngiven präst. Biskopen i Jerusalem lät föra relikerna till berget Sion utanför de gamla stadsmurarna, som också var platsen för Jesu sista måltid med apostlarna, det vi kallar det ”Övervåningen” eller ”Det Övre rummet”.
En basilika byggdes över martyrens grav dit relikerna fördes. När basilikan förstörts av perserna kom relikerna att spridas till flera olika platser, till Prag, Nordafrika, Konstantinopel och Rom. Kyrkan där är en av de sju fastetidsstationerna.
I evangeliet för festen idag varnar Jesus sina efterföljare för ”människorna”, som han kallar ”vargar”. Jag skickar er som får in bland vargar”, säger han (10:16). Stefanos har förmodligen aldrig själv sett Jesus, men trott på apostlarnas och den första kyrkans vittnesbörd om Jesus. Han kan ha mött Petrus och Andreas eller några av de andra. De har i så fall alla givit ett muntligt vittnesbörd eftersom de skrivna evangelieböckerna kom minst 10 år senare. Stefanos är den förste martyren, alltså långt före Petrus och Paulus, han som var med och stenade Stefanos till döds. ”Vittnena lade ner sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul”.
Det var han som skulle förfölja den unga kyrkan men som omvände sig och blev hedningarnas apostel, kallad av den helige Ande. Stefanos hade vigts till diakon och ansvarade för maten till de fattiga. Men han hade talets gåva och kunde övertyga alla som höll sig till Mose lag om sanningen i Jesus Kristus. När folket var som mest upprört över vad Stefanos förklarade om Guds förbund, fick han i en syn se Guds härlighet i himlen och Jesus som stod på Guds högra sida.
Då sade han högt så att folket hörde: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida” (Apg. 7: 56). Det var för de ordens skull som de dödade Stefanos och därigenom gav den förföljda Kyrkan hennes första blodiga martyr.
Kära bröder och systrar, om människor idag uppträder som vargar mot oss som kristna, är det därför att de ser oss som fiender, som kan döda dem. Alltså vill de försvara sig genom att döda oss. Men det är inte oss de vill döda utan fruktan för Gud som de bär på.
De vill inte att Gud ska ta ifrån dem självständigheten och oberoendet av Gud. Så blir vi deras fiender, men vi svarar med Jesu undervisning som vi har gemensamt: ”Be för era fiender och välsigna dem”.
Det är så vi måste se vårt eget liv. Jesu Födelse som människa har gett oss en ny glädje och en stark förtröstan på Guds barmhärtighet. Om människor ska kasta stenar på oss, för denna saks skull, då behöver vi bara lyfta blicken och säga med den första martyrens ord: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” Amen.
diakon Göran Fäldt